En av mina vänner har som status på Skype ”Opening the road to hapiness starts with that first step”. Lite så känns det för mig just nu. Ni som känner mig vet att det är väldans länge sedan jag kunde skriva nåt alls mer än en och annan statusrad på FB. Det här har frustrerat mig massor kan jag berätta. För mig som på ett sätt hade skrivandet som arbetsredskap, innebar det att den väg jag såg tillbaka till arbetslivet var väldigt lång.

Till slut släppte jag tanken på att skriva och började spela in min tankar istället. Det blev både radiobloggar och längre program för den webradiokanal som jag har.  Den tilltänkta podcasten blev det aldrig något av dock. När det kom till inspelning var jag på tok för kritisk för att jag skulle vilja publicera det.

Att jag nu återigen tagit till tangenterna beror på den kurs jag precis avslutat. Efter åtta dagar hos Annika Sundbom Åström och kursen NLP Practitioner, var så pass mycket ”skrot” bortrensat att skrivandet inte längre är ångestframkallande. Första beviset på det är att detta inlägg skrivs i stället för att pratas in. Bara en sån sak! Men eftersom jag fortfarande tycker att radiobloggandet är roligt så blir det nog en och annan sån också.

Som om inte detta vore nog så har jag börjat jobba också! Mycket försiktigt och med helt annat än det jag gjort tidigare. Tre timmar om dagen tillbringar jag i smedjan på AKTUS. Det är tretton år sen jag gick en smideskurs, men eftersom jag har en defekt som gör att jag inte inser mina begränsningar, så såg jag inte det som något problem.

Tanken med jobbet är att komma in i rutiner igen, vara social, och ha ett jobb som är ”klart” när jag går hem. Hur bra går det då tror ni? Rutiner och socialiseringen går finfint. Men att inte ta med jobbet hem går så där. Redan efter första dan då jag med stort besvär fått till en märla,  började min hjärna jobba med nya designer. Redan idag, min andra dag, effektiviserade jag tillverkningen. Så nu får de jäklar i mig börja bygga dass på löpande band så att mina mälor kommer till användning. I morgon ska jag ge mig på haspar.

I går när jag gick hem trodde jag att min arm skulle vara totalt obrukbar idag. Men icke! Jag är nog starkare än somliga tror

Tror ni ska få en låt också vid närmare eftertanke. Så klart är detta ”Världens bästa låt just nu” Lyssna på den här rösten alla kvinnor