Mitt möte med lagen

Ja det låter kanske lite allvarligare än det var. Men ertappad kände jag mig.

Jag har spenderat ett dygn i Umeå med alla mina barn. På kvällen var det nya Harry Potter filmen som stog på programmet. Vi kom i god tid till bion och satt i foajen och pratade. Eftersom det inte är så ofta som jag har alla tre samlade på samma ställe fick jag för mig att jag skulle föreviga tillfället med min kamera som så lägligt låg i väskan.

Jag hann ta några bilder innan en vakt kom fram och påpekade att det inte var tillåtet att fotografera i foajen! Dotterns kommentar löd som följer
– Din reaktion var jävligt rolig. Först skrattade du som om du var chockad, sen sa du…Va roligt! Den skulle vi ha filmat…om vi hade fått.

Annonser

2 svar

  1. Haha, ja precis sådär kan det ju kännas, ungefär som om man var sex år gammal och ertappad av den ”arga gubben” – som det ju för övrigt ju alltid fanns precis en av, varken fler eller färre, i grannskapet. Varför har vissa personer (eller är det typen av möte?) förmågan att framkalla den känslan igen?

  2. haha, va rädd jag blev då han kom fram och spände ögonen i mig o sa ”det är förbjudet att fota här” typ ;P så jag skyndade mig att ge kameran till dig ungefär som att ”det var inte jag!”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: