Att mötas genom musik

Jag är innevånare i den virtuella världen Second Life sedan ett och ett halvt år tillbaka. Vad som fick mig att undersöka den världen är en annan historia som kanske berättas vid ett annat tillfälle. Men idag vet jag i alla fall att det som gör att jag fortsätter mina besök där är möten. Jag möter spännande människor på ett alldeles speciellt sätt. Utan förutfattade meningar när det gäller utseende, yrke och status. Här fortsätter jag att träffa människor för att jag har utbyte av att prata med dom.

För dig som är helt obekant med SL, kan jag enkelt förklara att det är som en chatt fast med bilder, eftersom man använder sig av en så kallad avatar, ett alter ego. Det finns massor av platser att besöka, och en oändlig mängd människor att lära känna. Oftast räcker det med några rader så vet man om det är en person som intresserar.

Jag och Noel

Jag och Noel

Under min allra första tid i SL, då allt var nytt och obegripligt, började jag en dag att prata med fransmannen Noel, som för övrigt heter nåt helt annat i verkligheten. Vi hittade en samhörighet trots stora språksvårigheter. Min franska är i det närmaste obefintlig trots fem års studier, och hans engelska är inte den bästa. Missförstånden har varit många men ändå har vi kontakt i stort sett dagligen. Om inte i SL så på msn.

Det vi har gemensamt och det vi pratar mest om förutom de obligatoriska artighetsfraserna är musik. Vi skickar youtubelänkar till varandra och berättar om favoritlåtar, och mitt musiklyssnande har utökats med en rad franska artister som jag inte skulle ha hittat på egen hand. Genom många krångliga vägar och genom musiken har jag fått ta del av Noels liv och det han varit med om, och jag vet att jag gjort ett möte som jag kommer att bära med mig, tänka på och förhoppningsvis bli lite klokare av.

Vid vårt senaste musikbyte fick jag den här länken och kan lägga ännu en bra låt till min spellista.

I utbyte bjöd jag på ett klipp med Thåström. Det var uppskattat kan jag berätta 🙂


Läs även andra bloggares åsikter om
musik
second life
att mötas

Annonser

Ett svar

  1. Menar du alltså att att möten i den virtuella världen sker mer förutsättningslöst? Och varför är det i så fall på det sättet? Kan det möjligen bero på att det handlar om – i alla fall från början – anonyma personer? Eller är det för att möten sker mer ”på lika villkor”, att det finns en sorts samhörighet, att båda personerna är en del av samma gemenskap?

    Det här med möten är verkligen jättespännande! Jag var tvungen att utveckla det lite i mitt första blogginlägg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: