Ellen Maria

Mitt första ”riktiga” jobb hade jag på lasarettet i Östersund. Det var väl ungefär det enda jobb jag inte ville ha, men så blev det i alla fall. Och efter tre dagars utbildning och några månader när jag fick gå bredvid, så var jag alltså redo att ta hand om sjuka och skadade.

På min avdelning jobbade Ellen Maria. Hon var en dam på 60 år som arbetat som biträde i hela sitt yrkesverksamma liv. Under mitt år på lasarettet hann jag lära känna Ellen Maria ganska väl. För mig som nyss fyllt 19 och såg hela världen som potentiell boplats, var hennes liv obegripligt men samtidigt fascinerande. Av henne fick jag för första gången i livet lära mig vad nöjd är. Och ibland tror jag att det hon lärde mig var det viktigaste jag lärt mig i mitt liv.

Ellen Maria hade som 16 åring flyttat till Östersund från Oviken för att studera till biträde. Hon bodde i ett litet studentrum, som dessutom var genomgångsrum för en annan flicka, som bodde i rummet innanför. Hon berättade hur blyg hon var och vad jobbigt det var när den andra flickan hade någon pojke med sig hem som ju då också skulle gå genom hennes rum.

När hon sen började jobba hyrde hon en lägenhet med ett rum och kök. Höjden av lyx tyckte Ellen Maria, som inte behövde ha folk passerande genom rummet längre. Hon sov i kökssoffan och hade ett fint vardagsrum. Har bodde hon sedan till en dag när hon blev erbjuden en tvåa i samma trappuppgång. Och det var under tiden som vi jobbade ihop. Och för första gången i sitt liv, vid 60 års ålder, köpte Ellen Maria sin första egna säng. Lyckan var fullkomlig! Vi fick höra många berättelser om den nya fantastiska lägenheten, med både linneskåp och sovrum.

Bilden lånad från tidningen Gård och torps hemsida

Bilden lånad från tidningen Gård och torps hemsida

Ellen Maria som alltid skrattade och busade med patienterna, var nu om möjligt ännu gladare. De dagar hon inte jobbade tillbringade hon hos sin gamla pappa på ett vårdhem, för personalen där hade ju så mycket att göra, som hon uttryckte det. Men nu var det också lite bråda dagar med att komma i ordning i den nya lägenheten. Jag kommer fortfarande ihåg hur hon tårögd berättade om så fint det blivit i det nya linneskåpet.

Att vara nöjd återkommer jag ofta till när jag ska formulera mina mål med jobbet eller livet i största allmänhet. Men hur jag ska uppnå denna känsla är inte alltid lika klart. Då kan det hjälpa att tänka en stund på Ellen Maria.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Annonser

2 svar

  1. En fin och tänkvärd berättelse.
    För den som har viljan finns alltid något att lära av medmänniskorna och av en del särskilt mycket.

  2. Förmågan att kunna vara nöjd är en av de största gåvor vi kan få. Att kunna se glädjen och lyckan i det lilla. Själv är jag lycklig när jag åker bil en vacker sommarkväll, på väg till något kul och förväntansfullt. När jag spelar opera på bil cd:n och sedan i min ensamhet försöker sjunga med. Det gäller att fånga dom små stunderna av lycka

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: