Att möta sin ålder

Jag har genom åren drabbats av en och annan ålderskris. Den första drabbades jag av vid 22 års ålder. Då var jag den perfekta hemmafrun, bodde i eget hus, bakade bullar och städade på bestämda tider. Hu, vad jag hade blivit gammal tyckte jag. Men sånt var väl livet, trodde jag och fortsatte ett tag till på den inslagna banan tills jag insåg att man inte alls behövde.

Nästa kom vid 35. Då såg jag hur diverse regler skulle börja gälla. Jag skulle till exempel inte kunna klä mig hur som helst. Med en suck tittade jag på min skinnväst och MC boots och insåg att de nog måste hängas undan. Jag skulle inte heller kunna uppföra mig hur som helst. Den här krisen inföll under min singeltid, och det var ju trist att jag inte skulle kunna gå ut och roa mig längre tyckte jag. Nej hemma på soffan skulle jag sitta i passande kläder stickandes på en ny kofta.

Nåja..som tur var hade jag goda kamrater som hjälpte mig igenom detta, och MC bootsen använde jag ända till dottern kom och tog över dom, och jag köpte nya.

Sedan har det väl varit ganska lugnt på krisfronten, förutom några små återfall med jämna mellanrum. Men nu känns det som om det är dags igen. 50! Låter inte det förfärligt gammalt? Får man ens ha långt hår när man fyllt 50? Kan man fortfarande lyssna på brittisk pop eller är det Christer Sjögren som gäller? Frågorna hopar sig.

Christer Sjögren

Christer Sjögren

I dag sa sig vår unge medarbetare också ha en ålderkris. Men hallå…är man inte ens 30 så är det ingen kris att tala om…eller hur var det nu…

Annonser

7 svar

  1. Vet du, jag tror att kriser kan vara bra. De får en att tänka om, reflektera, kanske se saker i nytt ljus och vrida dem rätt om det skulle behövas.

    Jag tror inte man ska försöka värja sig mot varken ålderskriser eller andra kriser, inte förneka dem, utan låta dem komma, inte vara rädd för dem. ”Alla går igenom kriser”, får man tänka, ”såklart jag också kan göra det! Herregud, det är ju bara en liten kris.” Nej ta dem på allvar men utan att överdramatisera, det tror jag på. Med lite tur kan man ju komma ut som en bättre, mer anpassad, människa, tror du inte?

    Och 50 år är väl ingen ålder heller! You rock!

  2. Håller med föregående talare. Du är snyggast och bäst, även vid 50 🙂

  3. Och JA, man får ha långt hår när man är 50. Lyssna på proffset.

  4. Först en kommentar ang långt hår: Jag tillhör ju den också den skara som ”köpt”,och det kommer jag att fortsätta göra så länge jag tycker att det är kul, för det tycker jag!
    Sen funderar jag över vad som utlöser våra kriser, kan det vara så att det ligger en rädsla i botten? och isåfall vad är grunden till den och kanske framförallt, vem/vad skrämmer oss?

  5. Ewa – Jag tror att det som skrämmer mig är vad ”folk” ska tycka. Så fånig är jag.

    • -Oh shit! men har du då tänk på en sak, för andra är ju du ”folk” och hur tycker och tänker du? vet du,jag tror inte att jag är så speciell så ”folk” bryr sej så faktiskt. Sen en annan sak som är ganska viktig: Hur ofta får du veta vad folk tycker? inte särskilt ofta va? och då har du ju oroat dej i onödan. SLUTA MED DET GENAST! 🙂 Den enda relation du måste stå ut med är relationen till dej själv, så vårda den…..Den är nämligen livslång!

  6. Nu snackar du med världsmästaren i oro. Klart jag måste oroa mig!
    Och som någon klok sa…om man inte oroar sig i förväg, och det som man oroar sig för sen inte händer, då kanske man inte får oroa sig alls 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: