Farbror Manfred

När jag var liten var jag en väldigt viktig person. Jag hade nämligen det ärofyllda uppdraget att tvätta farbror Manfreds klockarmband varje lördag. Manfred var murare, precis som min pappa, och vi hyrde lägenhet i hans och tant Stinas hus. De bodde uppe och vi nere.

I städskåpet gick vattenledningsrören, från källaren upp genom vårt städskåp och vidare upp till Manfred och Stina. Så kommunikationen mellan våningarna skedde genom att knacka i röret.

Varje lördag klockan sex knackade Manfred i röret. Då var det dags för mig att gå upp och utföra mitt arbete. Manfred hade lossat sitt armband från klockan och lagt det på handfatet. Efter en veckas jobb med bruk och slev var det ordentligt smutsigt. Jag skred till verket med stor iver och skrubbade med nagelborste och tvål. Under tiden gick Manfred på kiosken och köpte en kartong Mums-Mums. Det var min lön, och det godaste jag visste. En hel låda bara till mig! Det var lycka.

Moderna Mums-Mums

Moderna Mums-Mums

(På den här tiden låg det tre Mums-Mums i varje låda. Jag har ännu inte förlåtit Cloetta för att de ändrade antalet i förpackningen till fyra, precis när jag fick en lillebror. Jag hade nämligen räknat ut att vi då måste köpa två förpackningar och att jag och lillebror då skulle få två var. Men det sprack ju som sagt.)

När Manfred kom tillbaka från kiosken var det inspektion av arbetet, och om det var godkänt fick jag min lön och kunde glatt skutta ner för trappan och påbörja lördagskvällen framför TV:n med mina Mums-Mums.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: