Tänk tvärtom

För något år sedan spelade vårt band lite då och då på lokala pubar. Bandet består av fem medelålders damer som spelar rock covers och vi åkte till våra spelningar i diverse lånade minibussar och våra bilar.

Vid ett tillfälle hade vi spelat i ett närbeläget större samhälle och skulle bege oss hem på nattkröken efter att allt hade packats in i våra fordon. Jag åkte vid det tillfället i en tresitsig minibuss tillsammans med väninnan som spelar keyboard. När vi precis var klara och jag skulle hoppa in i bussen kom en yngling fram och frågade om han kunde få åka med en bit. Han bodde i en by cirka en mil utanför samhället och visste att vi skulle köra den vägen.

Visst sa vi och han hoppade in och hamnade mitt mellan oss i framsätet. Innan vi kom iväg hade hans kompisar upptäckt att han satt i bussen och kom och knackade på rutan ocg frågade var han var på väg. Jag ska få skjuts hem svarade yngligen. Vänninnan kommenterade raskt, inte ska vi släppa av honom där, nu när vi fått in honom i bilen får han allt följa med oss hem. Vi skrattade och tyckte att det var ett roligt skämt.

Ynglingen pratade nervöst på under den korta färden. Om hur mycket han tränade och talade flera gånger om var han bodde och hur man körde dit. Vi fattade inte förrän efteråt att han faktiskt blivit rädd för att vi skulle verkställa vårt hot. Och jag måste erkänna att vi hade lite roligt åt det.

Inte förrän jag långt senare berättade historien för någon, slog det mig att om vi varit två medelålders män som plockat upp en ung flicka och skämtat på samma sätt hade det inte alls varit en rolig historia.

Annonser

Ett svar

  1. Får mej att tänka på en tävling på RIX FM som gick i vintras: Tävlingen hette ” Vad jag gör på jobbet när jag tror att ingen ser mej”. Vinnare blev en busschufför från Härnta, och hans historia lyder som jag minns de.

    ”En fredag eftermiddag skulle jag köra från Härnösand till Viksjö. Var på jäkligt gott humör och bra musik på radion så jag satt och små gnolade.Efter nån mil var jag ensam i bussen så jag släckte ner, såg också att jag var lite tidig så jag bestämmde mej för att stanna och pinka. Vägsträckan saknar gatbelysning så jag slog på helljuset och ställde mej i skenet för att uträtta mitt behov. Kände hur det spritter i kroppen så när jag kom in i bussen sjung jag högt och gjorde några snygga mooves i gången. Väl tillrätta i stolen höjde jag musiken,tog guidemikrofonen och började sjung för full hals, och fortsatte så tills jag hörde ett ”Pling”! Längst bak i bussen satt två skräckslagna tjejer i 12-13 årsåldern. Jag var nog lika skräckslagen som dom. Innan vi skildes skrattade vi gott år vår resa.”

    Jag skrattade så jag kunde knapp se nåt, jag var tvungen att stanna bilen. Stackars tjejer, vad dom skulle ha undrat vad som skulle hända. Och till sist kom jag till insikt att chaffisen kunde varit jag (förutom urineringen)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: