Reflektion: Leva i nuet

Det pratas väldigt mycket om det här med att leva i nuet. Ta vara på dagen och njuta av de små vardagliga händelserna. Och detta är nog bra. Men om man inte oroar sig i förväg kanske man inte får oroa sig alls.

Jag är världsmästare i oro. Jag kan fundera ut de mest fasansfulla scenarion som kan inträffa bara sonen ska cykla på kiosken. Eller när kära sambon är 10 minuter sen hem, då anar ni inte allt vad hemskt som kan ha hänt. Tack och lov har min familj lärt sig detta och håller mig med ständig information.

Ni kan ju fatta hur det var när stora dottern skulle åka på sin första utlandssemester på egen hand. Vet ni hur mycket som kan hända två 18-åriga flickor i Bulgarien på egen hand? Det vet jag. För jag har oroat mig för alla. Innan de åkte sa jag…och så håller ni ihop och går inte hem själva på kvällen. Varpå dottern svarade…men guuuud va bra att du sa det. Annars hade vi säkert tänkt, men du…vi går varsin mörk gränd hem till hotellet.

bild lånad från jojofalk.se

bild lånad från jojofalk.se

Av min coach har jag fått lära mig att släppa, som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Att inte tänka så mycket på vad jag tror ska hända. Och om jag kan låta bli det så behöver jag ju inte oroa mig så mycket heller.

Häromdagen när jag åkte till ett möte med kollegan pratade vi om hur vi så lätt glömmer bort det vi varit med om tidigare i livet. Händelser som vi då tyckte lärde oss något viktigt, men som vi sen bara glömmer. Borde vi gå tillbaka och leta i våra minnen efter dessa? Är det kunskap som vi har nytta av att fräscha upp eller är det gammal kunskap som ersatts av ny?

Det här har snurrat runt lite i mitt huvud i helgen. Och så idag, när jag rensade i mina pappershögar, hittade jag några anteckningar som jag gjorde vid en föreläsning med Mia Thörnblom. Och där fastnade mina ögon på ett citat, som på nåt sätt var svaret på mina funderingar.

Om du står med ena benet i går och det andra i morgon, så pissar du på idag! (okänd)

Bilden har jag lånat från trevliga bloggen jojofalk.se. Värd ett besök!

Annonser

Ett svar

  1. Så väl jag känner igen mig i oron. Jag har nog oroat mig för det mesta, flera gånger om. Försöker också att låta bli, att inte leka leken ”tänk om”. Men ibland kan det vara svårt 🙂 Klokt citat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: