Ett möte att minnas

Utanför butikerna här på semesterorten står alltid en eller flera män som ber oss komma in och titta. Det här kan vara rätt så besvärande för oss nordbor som är vana vid att kunna gå runt i butikerna hemma och titta i lugn och ro, och vill vi ha hjälp får vi be om den. Här kryssar vi oss fram längs gatan och säger nej tack så vänligt vi kan.

I går kväll stannade vi till när en av dessa män började prata med oss och följde sedan med in i hans lilla butik en bit ner i gränden. Varför följde vi med just denne unge man? Var det de långa ögonfransarna? Den faraonska näsan? Eller den varma blicken?

farao

Vad det var kom vi så småningom fram till, men det hade vi ingen aning om när vi klev in i butiken. Här fanns samma utbud som i den rad av affärer som vi just slingrat oss ifrån att kliva in i. Men här hittade vi plötsligt flera tunikor, schalar och parfym. Vi provade och skrattade tillsammans med den trevlige unge mannen. Två timmar senare var vi fortfarande kvar i butiken, nu sittandes på golvet på en madrass. Han berättade om sitt liv, sina studier och sin butik, och frågade oss om hur vi tänkte och tyckte i olika frågor.

Han frågade vänligt om vi hade sett Marinan, och om vi ville att han skulle följa med oss dit för att titta. Vi tackade ja och han lämnade över butiken till sina kusiner som hela tiden fanns i närheten för att hjälpa till. Vi gick en genväg ner till hamnen som vi inte skulle ha gått om vi varit ensamma. Och nu fick vi se det ”riktiga” Egypten som han uttryckte det. Och det är en miljö som är milsvidd från den som omger hotellen och de stora shoppinggatorna.

Smutsiga gator med sopor och skräp. Små mörka hus där kvinnorna, med sina långa svarta kläder, satt på backen utanför och samtalade medan barnen låg och sov bredvid på en dyna. Butikerna i det här området var små och med ett helt annat utbud än de uppe på stora gatan.

foto Lena Dalgren

foto Lena Dalgren

Väl nere i hamnen strosade vi runt en god stund med vår nye vän och talade om allt från egyptiska äktenskap till hur vi svenskar uppfattas av den inhemska befolkningen. Vi fick ställa vilka frågor vi vill erbjöd han oss och det gjorde vi också.

När vi kom hem och provade våra nya kläder konstaterade vi att vi fått vara med om ett ovanligt möte som vi kommer att komma ihåg länge efter att vi kommit hem. Och vad det var som fick oss att följa med? Han frågade helt andra frågor än vad de andra försäljarna gör. Vilket han berättade sen var en medveten strategi eftersom han läste turism på universitet i Kairo.

Annonser

4 svar

  1. Gud vilket trevligt möte det låter som. Och spännande! Det är alltså att ställa helt andra frågor än vad ”alla andra” gör, som fungerar? I alla fall så länge inte ”alla andra” gör likadant, haha.

  2. Precis 🙂

  3. Ok.. känner att jag bör poängtera att ifall jag hade gått på ”sightseeing” med en okänd man i ett annat land så hade du strypt mig.

  4. Om du hade gjort det Nina…hade jag förmodligen aldrig fått veta det 🙂
    Och föresten är var jag mest förkläde åt Ewa…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: