Rätt sida?

I Hudiksvall är det avstigning på tågets vänstra sida. Då är det liksom inget bra val att ta den högra. Jag vet inte riktigt hur man skulle få upp dörren, men det går säkert på nåt sätt, men när man väl kommer ut på den högra sidan blir det jäkligt besvärligt. Ingen perrong, spår som är knöliga att dra väskan på och förenat med livsfara.

Ändå gör vi så i livet titt som tätt. Väljer fel sida. Vi kliver inte av på den ”rätta” sidan, utan ska krångla till det och välja en annan väg. Kanske för att få lite spänning, vara lite tvärtom…jag ska minsann inte. eller för att vi tror att vi ska få lön för mödan bara vi gör det lite extra besvärligt.

Sen kan man ju fundera på hur vi ska veta vad som är den rätta vägen. Vi har ju inegn konduktör som talar om det för oss…eller har vi det? Om vi lyssnar ordentligt.

Annonser

4 svar

  1. Eller…så kanske det inte finns ngn ”rätt” och ”fel” sida, utan bara mer som att den sida vi för stunden väljer är rätt. För även när det blir fel så blir det någonstans rätt för det är ju i och med att vi gör misstag eller väljer ”fel” som vi lär oss något, växer, blir starkare och utvecklas. Tror jag 🙂

    • Intressant perspektiv du har. Själv är jag lite av en ”valarbetare”, jag ska utreda allt in absurdum innan jag kan göra ett val. Och ändå har jag en känsla av att många gånger så bara inbillar jag mig bara att jag gör ett klokt och medvetet val. Tänk om jag egentligen bara låter saker och ting hända mig, eller inte hända mig, på ren slump?

  2. Jag tror att vi alltid väljer rätt sida! fast det kanske inte alltid känns så, men de undermedvetna styr oss. Så därför ska man inte slösa energi på att ”älta”, utan fundera över
    -vad vinner jag på det här……

  3. I många år så valde jag medvetet ”fel sida” utav lite olika orsaker. Jag tänkte minsann inte hamna i ett fack eller fastna i ett spår som var utvalt.
    Kämpade och tog mig över de knöliga spåren på andra sidan perrongen. Det var aldrig förenat med livsfara för mig. Men det kostade en del tårar och själsro. Ganska mycket i onödan.
    Tills jag en dag kom på – Jag behöver inte bevisa något, jag behöver inte välja de svåraste vägarna hela tiden. Mitt liv ger mig nog med spänning och utmaningar ändå.
    Kallas visst mognad det där . Och det är otroligt skönt!!

    Nu håller jag mig oftast på perrongen och njuter av det som erbjuds där. Jag vet inte alltid om det är den rätta dörren på tåget jag väljer, men jag känner alltsom oftast perrongens trygga beläggning under fötterna när jag väl valt dörr.
    Så någonstans finns det nog en konduktör som visar med hela handen vart perrongen ligger… om vi bara vågar/tillåter oss att titta efter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: