Varje lördag, om inte kriget brutit ut eller jag ligger i pesten, så löser jag melodikrysset. Ibland kan vi vara riktigt många runt bordet men det händer nån gång att jag är ensam.
Men nu! Nu har jag hittat ännu en användning av Second Life. Vi är några stycken som loggar in och löser krysset tillsammans. Och då blir vi oslagbara! Första gången var förra lördagen och då var vi tre. Idag dök fyra stycken upp, och något säger mig att det är inte stopp här.
Jag skriver inte så mycket om SL och meningen var ju att jag skulle göra det i andralivet.wordpress.com, men det har stannat av lite där också. Så nu har jag funderat på att anlita en spökskrivare till den. Löneförhendlingar pågår.
foto av Lena Dalgren
För det är en spännande värld värd att skriva om. Men jag ser inte allt själv längre som den kan ge, för det har blivit en så själklar del av mitt liv. En sak som slog mig häromsistens var vilken bra språkträning det är. Någon hade sagt till min väninna att det var så svårt att hitta ett bra sätt att träna engelska på.
Och då insåg jag vilket fantastiskt hjälpmedel SL är för det. Jag har ett helt annat flyt i min engelska nu än när jag började för två år sen. En av mina amerikanska vänner pratar jag med på Skype ibland (det finns ju voice i SL också) och det som kändes obekvämt och nervöst första gången, känns nu bara kul. Sist hade vi en rätt ingående diskussion om politiska skillnader i USA och Sverige, och ventilerade åsikter om Obamas fredspris. Och att få göra det med någon från landet som dessutom är politiskt aktiv, bara så där på en fredagkväll hemma i soffan är en gåva som jag ibland glömmer att uppskatta.
foto av Lena Dalgren
Jag kan ta del av föreläsningar från hela världen. Just nu pågår sändningar från Klimatkonferensen i Köpenhamn i SL. Man kan säkert följa det på andra ställen på nätet också, men här kan jag ta någon med mig och vi kan diskutera det vi hör och ser direkt.
Lite mer om den här typen av aktiviter kommer snart i andralivet. Lovar! Ska bara fjäska lite till.
Kvistlenas Ditten & Datten 
Internet, och Second Life, är så fullt av möjligheter att man ibland ”inte ser skogen för bara trän”. Det är därför det är så viktigt att möta andra, utbyta erfarenheter, tips och idéer, precis som du gör här.
Men kanske är avdramatisering det allra viktigaste, ”det där märkvärdiga” behöver bli ”vilket då? jaså det här, vadådå?”. och så blir det, så småningom. Så varför inte nu?