Mormors groda

I dag skull min mamma ha fyllt 75 år om hon hade fått leva. Det är sex år sen nu i mars som hon gav upp efter 6 års kamp mot en cancer som började i bröstet. Hon hade känt knölen men drog på det innan hon gick till läkaren, för som hon sa, då visste jag vad som väntade. Så hon väntade så länge att det blev för sent. Dumt, det visste hon själv också, men vi människor är rätt bra på att förneka och lura oss själva.

Det sista året hon levde talade hon om att göra en tatuering. Både jag, min bror och dotter hade tatueringar så det var väl så vi började prata om det. Hon kom fram till att det var en groda hon ville ha. Hon älskade att bära runt på grodor när hon var liten. En förtjusning som jag inte alls delar. Snarare tvärtom. Hon bestämde att om hon levde när hon fyllde 70 så skulle hon göra den. Nu blev det ju inte så. Och sommaren det året hon dog kom dottern på att vi skulle tatuera den grodan i stället. Så vi gick tillsammans och gjorde en likadan på samma ställe. Den så kallade mormorsgrodan.

Mormorsgrodan

För mig betyder den att jag bär minnet av min mamma med mig på ett påtagligt sätt. Och även fast grodor inte är mitt favoritdjur, gillar jag den här.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: