En stor dag

Nyss hände nåt märkligt. Sonen, snart 11, kom förbi och gav mig en spontankram! Inte en godnattkram som jag faktiskt får fortfarande, utan bara en ändå.

Och inte med någon baktanke, som kommit fram än i alla fall, utan bara ändå. Och jag blev alldeles varm och glad ända in i själen, och lyckades faktiskt hålla mig från att både se ut och låta förvånad.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: