Vem kunde tro det?

I mitt nya jobb ingår en stor del administration. Ansökningar ska handläggas och allt dokumenteras in i minsta detalj, i fall herrarna i Bryssel får för sig att åka ut på revision.

Jag måste erkänna att det här har bekymrat mig en del. Att vara ute och träffa blivande projektsökande, informera och inspirera är den bit som jag ägnat störst del åt och som jag tycker är roligt. Men till slut så går det inte att skjuta upp saker längre. Det är bara att bita ihop och ta itu med eländet.

Döm om min förvåning när jag upptäckte att jag tyckte det var kul! Varför har jag undvikit detta i alla år? För det här är inte första gången jag försöker slingra mig undan den här typen av jobb. Jag  blev alldeles förtjusad av att sätta journalnummer på alla handlingar och registrera i databasen. Just den där databasen är en fantastisk skapelse. Allt ska fyllas i enligt regler och i en viss turordning. Om något missas eller blir fel kommer man inte vidare. Och jag tror det var det som triggade igång mig. Tävlingsmänniska som jag är. Det blev liksom en sport att besegra systemet. Varje gång jag klickade på spara och fick ett ok, så gjorde jag segertecken. Jag hade lyckats! Fick jag ett nej, så var det bara att lägga pannan i djupa veck och försöka klura ut hur jag skulle kunna gå vidare.

Till slut var jag tvungen att gå hem från kontoret. Magen skrek och hunden trampade. Men idag får jag fortsätta. Tror jag ska öva in en segergest innan jag kommer till punkten höja status. Det är den stora kontrollen på att jag lyckats få till allt rätt. Får jag ett ok då så blir det nog en piruett á la Brolin eller tungan ut kanske…som Henke Larsson. Jag ska fundera på det.

Annonser

3 svar

  1. Hm. Som nån som faktiskt jobbar med att bygga dessa adminsystem undrar jag om din lockelse till dem snarare inte grundar sig i något slags sadomasochistiskt drag. Jag vet i varje fall att inte en enda av _mina_ användare uppskattar den krångliga skitkoden jag har i uppgift att underhålla.

    • Shhhhh….nu när jag hittat en rumsren förklaring på min nya böjelse, så får du inte komma och avslöja mig

  2. Kan det verkligen vara möjligt? att det går att finna nån sort lust i ”ordning och reda”? själv hatar jag det verkligen, administration är ett onödigt ont och mitt samvete tyngs av det hela tiden. Eftersom det nu är EGOår och man ska se till att må bara bäst kanske det vore värt ett försök. Triggas av tanken att få göra V tecknet!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: