Livet med mening

Den här resan är inte bara vila och rekreation ska ni tro. Vi har stora saker att lösa också. Vi började med tanken att lösa meningen med livet, men ändrade oss till ”Hur får vi ett liv med mening”

Nu ska det inte missförstås på något sätt. Jag är fullt medveten om att jag har ett liv att vara nöjd över, och det är jag också. Men det skadar ändå inte att ifrågasätta och fundera. Det är ju det so EGOåret handlar om. Vad vill jag? Och hur ser jag till att det blir så?

Vi har hittills kommit fram till två saker. Att skratta och att inte tänka så mycket. Att skratta låter självklart. Men att skratta så där frigörande och hjärtligt att allt bara släpper, det är gör åtminstone inte jag alla dagar. Lösningen på detta är att välja rätt umgånge. Jag vet vilka som får mig att skratta på det sättet, så det är bara att se till att få mer tid med dessa personer.

Att inte tänka så mycket blir en svårare uppgift. Jag är expert på att ta ut saker i förväg. Särskilt det som jag tycker att jag måste oroa mig för. Men om…är en ständig tanke i mitt huvud. Så här krävs en rejäl dos träning. Jag vet att jag går miste om en rad upplevelser bara för att jag inte vågar eller räknar ut i förväg varför det inte ska få hända.

Nån matta blir det inte med hem eftersom vi var överviktiga redan på resan ner

I dag har vi ytterligare en teori som vi jobbar på. Men den är inte helt färdigformulerad ännu, så den får jag återkomma med.

Annonser

3 svar

  1. Det är farligt att vara nöjd, för man kan lätt bli lat!
    Ett uttryck som Ingvar Kamprad myntat. Det borde även gälla det egna livet eller….och det där med att skrattahysteriskt,visst var det så att det det var en klockren EGOaktivitet, eftersom det är förlösande och drar oftast med andra i hysterin?

  2. […] mening. Under marockoresans första dagar så arbetade vi ju med det, att hitta vad det är som ger livet mening. Vi kom fram till sju punkter. Lite som dom sju dödssynderna fast tvärtom. Jag letar fortfarande […]

  3. […] Idag tänkte jag ta itu med punkten skratta. Jag törs nog påstå att jag är en positiv och glad person som ofta skrattar. Men det jag menar i det här sammanhanget är att skratta så där frigörande så att det känns i hela kroppan. Och det är inte många som får mig att göra det. Ewa är en av dom. Vi har många gånger skrattat utom all kontroll. Mindre lyckat när det sker i bilen, vilket det gjort några gånger. Vi ett tillfälle just under Marockoresan skrattade vi vid en frukost, åt vad har jag glömt, så att en av kyparna kom fram och undrade hur det stod still. Vi satt nämligen och torkade tårarna med servetten hela tiden. Det såg ut som att vi grät. Bild lånad från http://framtiden-livet.blogspot.com/2010/07/skratta.html Läs gärna inlägget! […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: