På väg hem

Visst är det fantastiskt att få uppleva ett nytt land som vi har gjort under den här veckan, men nu känns det att hemma är bäst. Visst är det roligt att pruta, men ganska skönt att slippa också. Visst är det exotiskt att höra andra språk hela tiden, men trevligt att förstå vad folk säger också. Visst är det spännande att se om folk dyker upp när man bara sagt att vi ses i morgon, men lättsamt att bara kunna ringa och fråga när och var.

Det jag tar med mig från den här resan är känslan och uttrycket Insha’Allah! Här funderas och oroas det inte så mycket i förväg. Alla planer och tänkta händelser avslutas med Insha’Allah! Om gud vill! Sen släpper man och låter det som sker ske.

Sista kvällen följde vi med en av våra vänner och åt fisk i hamnen. Detta var långt ifrån de restauranger vi besökt under veckan. Långbord med vaxdukar direkt på asfalten. Enkla fat och glas. Papper lades ut på bordet för här hamnade alla ben och rester av den fisk och de skaldjur som serverades.

När servitören kom fram med ett fat färska fiskar och en hummer, så blev han genast ivägkörd på upprörd arabiska. Han förklarade sen för oss att han sagt att det var dummheter att komma sådär. Här skulle det serveras färsk fisk utan konstigheter. och den skulle inte vara dyr. De försöker bara att ta mer betalt för att ni är turister förklarade han. Hade vi mot förmodan vågat oss till detta ställe själva hade vi med all säkerhet pekat ut några av de dyraste fiskarna.

Allt serverades på samma fat och vi högg hungrigt in och åt med fingrarna, doppade brödet i den röra som serverades till. Helt fantastiskt gott var det. Vår kamrat nickade uppskattande och sa att det här är livet! Och det är ett väldigt trevligt ställe det här. Nu var det ju också det om man tänker på den goda maten och det trevliga sällskapet. Men kanske inte vad jag i vanliga fall skulle ha kallat en trevlig restaurang. Runt våra fötter strök katter som ville få en bit och diverse ”annorlunda” personer dök upp. Balnd annat kom en man förbi, sträckte ut handen och tog en fisk från vårt fat. I think he must be absent minded, förklara vår vän lugnt med en axelryckning. Och så äter vi vidare.

Resterna av måltiden

 Vi tackar för en trevlig middag och en fantastisk vecka full av lärdomar och upplevelser. Vi får kramar och övertygelser om att han tyckt detsamma. Och när nu kommer nästa gång, Insha’Allah!, då ska vi…

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: