The Blackman

Vi möter en man en dag. Vi är på väg mot bankomaten med våra hippievänner. Mannen som är mörkhyad och helt klädd i svart haltar svårt. Jag känner hur den av vännerna som går bredvid mig sträcker upp sig. De stanna och hälsar kort. Mannen inger respekt. Vi får en kort förklaring att den här mannen varit både rik och kriminell men nu är han fattig och jobbar på stranden som badvakt. Det märks ändå att här har vi mött en betydelsefull person i beachcommunityn.

På kvällen sitter vi på den pub som blivit vårt stamställe för både mat och öl. Den ena av våra vänner har inte dykt upp till vår avtalade tid. På vägen från vårt hotell och ner på stan har ordet spridit sig att vi letar efter honom. Här håller man reda på varandra. Mannen passerar på andra sidan gatan, och vår vän säger. Vänta här jag frågar ”Blackman”. När han kommer tillbaka meddelar han att nu får vi snart reda på var han är.

Vi äter vår middag och sitter kvar med varsin öl. Då kommer ”Blackman” tillbaka och säger kort att han inte vet var han är, men att han hört att hans mamma blivit sjuk och förd till sjukhus. Så var gåtan löst, på det sätt som det fungerar här. Han nickar mot min reskamrat och mig och går vidare.

Efter bara en liten stund kommer den svarte mannen tillbaka, nu utan sällskap, och frågar om vi bjuder på en öl. Visst säger vi och han slår sig ner. Han pratar bra engelska, men samtalet glider ofta över på arabiska, och vi hänger inte riktigt med i vad som avhandlas. Han ger inte intrycket av att vara en man skämtar med, men lättar upp efter en stund och skrattar till och med några gånger.

Vi sitter som förhäxade. Han berättar om sitt Marocko och allt vi borde se när vi kommer nästa gång. Han pratar om svart magi, onda och goda guider och frågar om vi inte har någon whiskey i väskan.  Han blir nämligen inte serverad någon öl. Han rycker på axlarna och säger att han egentligen är portad här, och pekar ut ytterligare några barer i närheten där han inte heller är välkommen.

Men vi kan gå till ett annat ställe, säger han, där jag får komma in. Vi går en bit och slår oss ner. Det spännande samtalet fortsätter. När puben stänger ska jag och min kamrat gå hem till hotellet. Jag går med dig dit, förklarar han kort. Han går inte fort på grund av sitt ben, och det blir en långsam promenad tillbaka till hotellet. Vi sätter oss här en stund säger han och vi slår oss ner på en bänk utanför hotellentrén. Jag blir glad för inviten, då samtalet löper på lättsamt och obehindrat och rör sig från det ena ämnet till det andra. Vi jämför våra länders seder, kulturer och det politiska systemet. Vi avhandlar skillnaden mellan våra kungar, koranen och bibeln och jag upptäcker att han har det allra vackraste leende. Vi pratar slakt, naturmediciner och han konstaterar att jag har en god ängel med mig, det är därför han kan prata med mig så här förklarar han. Och visst, i denna stund låter allt han säger fullständigt naturligt.

Nej, nu måste jag skicka in dig och vila lite, säger han plötsligt. Och jag inser att vi nog suttit en god stund och att jag faktiskt är riktigt trött. Han reser på sig, tar i hand och tackar för en trevlig kväll och avslutar som alla andra med, vi ses på stranden i morgon.

Dagen efter sitter vi på varsin handduk i sanden när han dyker upp. Eftersom vi har en av våra vänner med oss kan vi inte ligga på någon av de inhägnade solstolarna. Där är inga Marockaner välkomna. Jag känner först inte igen honom. Även om han är en av få som är mörkhyad här, så gör den ljusa klädseln och avsaknaden av huvudbonad att han inte alls ser ut som någon ”Blackman”.

Han hoppar ner från strandpromenaden, tar i hand och hälsar och slår sig ner på min handduk. Han tackar för en trevlig kväll och det känns som om vi känt varandra mycket längre än bara några 

timmar. Han frågar om jag har någon sollotion, och jag funderar på om han verkligen behöver det. Jag tar fram vår Arganolja och han ber mig lägga upp fötterna på hans ben. Lägg dig ner och slappna av en stund, säger han. Du tänker för mycket. Det här är bra för dig. Sen får jag en fantastisk fotmassage. Han berättar om de olika delarna på foten och vad de motsvarar för delar på kroppen. Han hittar en gammal vrickning som jag först inte ens kommer ihåg. Jag sneglar lite på honom emellanåt och ser att han är djupt koncentrerad. Jag kan inte låta bli att le när jag tänker på att det här är samma man som jag bara för två dagar sen mötte på gatan och som gav intrycket av att vara en mycket hård man.

Om någon hade sagt då att jag två dagar senare skulle få fotmassage på stranden av denna svarta respektingivande man hade jag inte trott på det. Ännu en gång får jag vara tacksam över att spännande möte.

Annonser

Ett svar

  1. Där har du nog anledningen till den speedförskylning som du fick när du kom hem, massagen alltså. En mycket spännande människa som väckte en stor nyfikenhet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: