Reunion!

Nu ska det ske! Det som jag tvivlat på att det nånsin skulle hända igen. Men efter Lenas hot om att göra sig av med trummorna, har det bestämts att det eminenta bandet Backwood Inc. ska träffas och spela igen!

Jag gläder mig så att jag knappt kan vänta. Vid förra veckans lunch funderade Lena och jag på när vi spelade senast. Vi kom fram till att det var på mitt 50-års kalas. Vilket var nåt år sen nu. (Hur nu det går till, jag är ju fortfarande 35?!)

Så nu måste basen fram ur gömmorna, fingertopparna härdas och pärmen med noter letas fram. Sitter och funderar om jag minns ett enda ackord. Men när vi väl kommer igång då brukar de sitta i muskelminnet. Hoppas på det den här gången också.

Så här såg det ut senast det bagav sig (eftersom bandets hemsida inte finns längre hittade jag inga bilder från fornstora dar) Som synes var det mycket stirrande på noterna :) Utom för Divan då...

Så här såg det ut senast det bagav sig (eftersom bandets hemsida inte finns längre hittade jag inga bilder från fornstora dar) Som synes var det mycket stirrande på noterna 🙂 Utom för Divan då…

Funderar på om jag ska försöka få till en privatlektion av min eminente basspelande bror. Minns när han skulle öva gitarr med mig inför uppspelningen på lärarhögskolan. Vi hade som uppgift att lära oss Röda stugor tåga vi förbi, av alla låtar! Lars var tålmodig och vi övade länge. Sjöng gjorde vi också. Jag beklagade mig och sa att sjunga kan jag ju inte. Lars tröstade och sa
-Jag tycker du sjunger…intressant. Han är snäll min bror.

Vid ett ställe i låten var det ett väldigt snabbt ackordsbyte, vilket bara inte gick att utföra för mig, som aldrig hållit i en gitarr tidigare. Hoppa över det fick jag rådet. Ingen kommer att märka det ändå. Jojo…vid mitt lilla fusk fick jag onda ögat och en kommentar från musikläraren. Lyckligtvis blev jag godkänd ändå.

Piano skulle vi också spela. Vilket stycke har jag förträngt. Två och två fick vi spela. Efter min insats fick jag kommentaren
-Du har aldrig spelat piano förut va? Kraven för att bli godkänd kan inte ha varit så höga, för även på det här momentet blev jag godkänd.

På mellanstadiet var jag en av få flickor i klassen som inta ansågs lämplig i skolkören. Efter det tog jag inte en ton på flera år.

Med tanke på detta är det en gåta att jag många år senare kom på tanken att jag skulle börja spela. Och dessutom sjunga i ortens gospelkör. Men den där genen som säger ”det där kan du inte” har jag aldrig haft. Vilket bevisas gång på gång när jag tar på mig de mest underliga uppdrag. Fördelen med det är att jag lär mig massor som jag annars inte hade gjort.

Jag kom alltså på den eminenta idén att jag skulle börja spela. Goda vännen Marie hakade på. Intet ont anande   vilken uppgift hon drog på sig som kapellmästare för ett band med en nybörjare på bas och en på trummor. Men lät gjorde det och kul hade vi.

Nu är det alltså dags igen. Någon större turné lär det ju inte bli, men trevligt kommer vi att ha!!

Annonser

Ett svar

  1. Väntar med spänning på att få höra mer om era musikäventyr. Helst i ljud och bild format. Är ju så imponerad av dig Lena som gör detta, själv har jag ju inte kommit ur garderoben ännu. Om inte min Värmlands Rap räknas förstås

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: