Tebax

När det blir tyst på bloggen betyder det att jag befinner mig i en svacka. Jag ser mönstret tydligt när jag läser tillbaka i bloggen, vilket jag ägnat mig åt idag. Jag glömmer bort vad jag redan skrivit om så därför måste jag ibland göra det. I dag fastande jag och läste tillbaka längre än vad jag brukar. Det är spännande läsning för mig själv. Det här är en blogg i ordets rätta bemärkelse, alltså en dagbok på nätet.

Det jag såg idag är att bloggen verkligen gör själ för sitt namn. Ditten och datten är en bra beskrivning. Hoven Droven eller ingen ordning alls skulle den också kunna heta. Jag ser att jag skriver samma sak flera gånger, säger emot mig själv, tappar tråden och glömmer bort att fortsätta på lovade fördjupningar i vissa ämnen. Inget att bry sig om. Det är sån jag är. Några saker har jag antecknat på en lista nu, så när lusten och inspirationen infinner sig fortsätter jag med tappade trådar.

Den kom alltså till slut den förväntade dippen. Som vanligt är det inget jag oroar mig för. Det är bara att gilla läget och krypa ner i kuvösen. Vilket har visat sig vara en svettig aktivitet i den här lägenheten. Fönstren täcker en hel vägg i alla rum. När solen ligger på blir det olidligt varmt här inne. Ligger jag dessutom under kuvösfilten vaknar jag och tror att jag hamnat i ett tropiskt land. Jag har trots allt kunnat genomföra de mest viktiga vardagliga sysslorna. Promenera med Kenzo, få mat på bordet och plockat undan det nödvändigaste för att upprätthålla en viss ordning i lägenheten.

Målet för gårdagens utflykt

De senaste dagarna har jag inte riktigt fått någon ordning på mina tankar. De har snurrat hit och dit och jag har inte förmått samla ihop dom till något vettigt. beslut som borde fattas har jag skjutit upp. Det var dags för en filuring insåg jag i går. En filuring är när jag sätter mig utomhus på lugn vacker plats och låter tankar falla på plats. Jag bestämde mig för att utöka mitt revir och försöka hitta en sån plats vid havet. En titt på kartan, Kenzo bak i bilen och med beslutsamhet att köra rätt på första försöket inledde utflykten. Färden gick till Saltholmen och skedde hör och häpna utan felkörning. Att jag tog bilen är för att vädret här är helt oberäkneligt. Ena stunden sol, nästa de värsta regnskurar jag varit med om. Blixtsnabbt kommer dom också, vilket en del dagar resulterar i att både jag och Kenzo kommer hem som blöta katter. Jag var alltså tvungen att ha bilen att ta till som regnskydd.

Väl framme hade jag ingen aning om var jag skulle ta vägen för att hitta den perfekta platsen. Jag strosade runt lite på måfå. Såg en klippö eller kobbe, vad det nu kan tänkas heta, men hittade inte nåt sätt att ta mig ut dit. Efter en stund mötte jag en man. Vi stannade och surrade en stund. Det är inte ovanligt att jag får frågan var jag kommer ifrån när de hör min dialekt. På frågan brukar jag svara Ångermanland. Någon närmare beskrivning brukar bara leda till fortsatta frågor. Han berättade då att han var uppvuxen i Jämtland. Det visade sig att det var från byn Fullsjön som ligger tre mil från Ramsele. Efter det konstaterandet blev vi polers och promenerade vidare tillsammans under ett mycket trevligt samtal.

Bra plats för filuring

Han kunde också peka ut vägen ut till den lilla ön, så dit styrde vi kosan Kenzo och jag. Det visade sig vara en perfekt plats för filuring. Kenzo kunde jag, för första gången sen han kom hit, släppa lös. Lyckligare hund har sällan skådats. Han hoppade från sten till sten med öronen flaxande. Nån gång då och då vände han sig om och tittade på med med uppfordrande blick som sa, men skynda dig då!

Det blåste ganska rejält där ute så vi letade upp en plats som låg i lä. En fantastisk plats. Jag satt länge, njöt av solen och havet. Kände att det kunde mäta sig med att stå på en fjälltopp. Det finns hopp för denna kvinna och hund att bli kustbor. Jag kan inte påstå att alla tankar redde ut sig, men en och annan bit föll på plats. Hemma (jag kallar tills vidare Ramsele för hemma och Göteborg för här. Bara så ni vet) hade jag en plats för filuring. Här inser jag att det finns oändliga. Jag ser fram emot att utforska vidare.