Hundtricket

Det här området är det perfekta området för det så kallade hundtricket. Varje dag på promenaderna möter vi flera hundar. Det är bara en liten detalj. Det är bara kvinnor som rastar hundar här. Spelar ingen roll om det är på dagen eller kvällen. Rastning av hundar tycks vara kvinnornas uppgift. Undantaget är lördag eftermiddag då man kan möta en och annan herre. Slutsatsen som jag dragit av det är att då är kvinnorna hemma och lagar dagens festmåltid.

Jag roar mig ofta med att dra förhastade slutsatser. När jag sitter på café till exempel brukar jag titta på folk och fantisera fram vad det är för typ av människa det är och vad de lever för slags liv. Understundom tänker jag att jag ska ta med mig datorn och skriva ner och berätta de små historierna som jag producerar. Problemet med det är att jag sedan måste intervjua personen i fråga för att se om det stämmer, och det har jag inte riktigt mod till. Än…

Nåja…om inte hundtricket är något lyckat trick för mig så är det desto trevligare för Kenzo. Han har ibland den stora lyckan att få hälsa på en och annan tik. Ett litet framsteg har också gjorts med lilla söta taxfröken. Häromdagen var hon så modig att hon stod och spanade på honom bakom en häck.

Nu är han inte sitt vackraste jag just nu. Han är nämligen halvklippt. I flera veckorna har han blivit misskött på grund av flyttkaoset. Vilket har lett till att han är mer än lovligt tovig. Vi jobbar oss fram bit för bit för att inte trötta ut både honom och mig. Nu har han fått sitt första tidkort. Han är nämligen inbokad för klipp och bad om två veckor. Jag lovade att kamma ut tovorna innan dess, därav jobbet med det.

Kenzo filurar på klippan

Konstaterandet är alltså att arbetsfördelningen är sådan att kvinnorna går med hunden och männen följer sina barn till förskolan. En annan spaning är att var och varannan människa här joggar. Vi möter lika många joggare som hundar på promenaderna. Även de som promenerar har träningskläder på. (Utom hundrastarna då). Ytterligare en spaning visade sig att de äldre paren som är ute och promenerar på helgerna håller varandra i handen. Spaningarna fortsätter och kommer att redovisas.

Under en av mina stressande felkörningar i början körde jag förbi en mack och bestämde mig för att passa på att tanka. Det gick mycket bensin de där första veckorna… I stressen tog jag fel kort och lyckades spärra mitt bankkort. Det tog tid innan jag fick ett nytt eftersom jag först gjorde fel när jag skulle välja samma PIN kod som tidigare och att det sedan hamnade i Ramsele för vidare transport hit.

Det här ledde till att jag var en flitig besökare på banken här i området. Så pass flitig att jag nu kryssas som känd och inte behöver visa legitimation. En annan anledning till att jag blir igenkänd för min nya väska. Den som inhandlades i Paris. Den är randig och grann. Damen på banken sa nämligen en dag, jag känner igen dig på väskan. Jag berättade då att jag köpt den i Paris och innan jag hann säga, för 200 kronor på gatan, hann hon säga…Ja det syns att det är en designväska. Häpp!

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: