Hejsan hoppsan

Idag har jag en lång ”att göra lista”. Saker som måste göras som jag skjutit upp länge. Som vanligt försöker jag slingra mig. Just nu genom att skriva ett blogginlägg istället. Det jag ska skriva om idag känns viktigare. När ni läst det här är det meningen att ni ska sätta lite press på mig så att jag inte kommer undan. Jag håller nämligen på att sluta röka.

Efter tio års uppehåll började jag nämligen röka igen för två år sen. Det kan vara det dummaste jag gjort i hela mitt vuxna liv. Jag har lärt mig att det kallas självmedicinering och inte alls är ovanligt. Men lika dumt för det. Ännu dummare är det att jag rökt mer nu är vad jag någonsin gjort tidigare.

Att jag ska sluta har jag tänkt många gånger. Att det inte är nyttigt är ingen nyhet. Dessutom vet jag att jag skulle må så mycket bättre och bli piggare av att sluta. Jag har haft en plan länge för hur det ska gå till. När en vän häromsistens kom med samma idé insåg jag att det här var vägen att gå.

Planen är att minska två cigaretter varje dag till jag är nere på noll. Långsam avvänjning med andra ord. Jag valde själv att inte ”fuska” med att ta till andra nikotinkällor. Eftersom jag rökte cirka 20 cigaretter om dagen började jag med att minska till 18. Första dagarna var inga problem. Jag fick till och med cigaretter kvar dagen 16 och 14. Vid 12 började det krias till sig och det krävdes en enorm viljeansträngning.

Igår var dagen 10. Den var inte kul. Jag hade bestämt mig för att betala räkningar och processa andra papper som ligger på hög. Som vanligt kommer ångesten som ett brev på posten och det gick många cigaretter under kort tid, vilket gjorde att när kvällen kom gapade paketet oroväckande tomt. Jag försökte med att sova bort en stund, dricka litervis te och ät några bitar choklad. Till slut fick jag med skammens rodnad på kinderna ge upp och smyga ner två till i paketet.

20121023-125718.jpg

Planen ändrades då raskt till att hädanefter minska en varje dag. Något som känns överkomligt. Idag är alltså dagen 9. Tricket är att dra ut på den första så länge som möjligt och sen hålla sig aktiv ung dagen. Har jag då lämpligt antal kvar när kvällen kommer vet jag att jag kommer att lyckas. En skön känsla.

Fortsätter jag att hålla mig till planen kommer jag att vara rökfri den 1 november. De sista dagarna kommer jag att vara odräglig. Att sonen åker till Stockholm då känns som ett bra drag. Då slipper han en mor som klättrar på väggarna och är allmänt sur.

Jag behöver väl knappast tillägga att jag inte tog tag i mina papper igår. Så idag är det bara att bita i det sura äpplet och göra det utan extra cigaretter.

Annonser

3 svar

  1. ”Häpp dej Lena” (skärp dej)..Bit i suräpplet, belöna dej med något gott, inte en cig. och känns så duktig du är! Du kan, det vet du!
    kram

  2. Jag slutade tvärt över dagen och höll på att bli en rökfri ensamstående kvinna. Det jag utsatte min dåvarande sambo för de första veckorna kommer för alltid stå i min skämsdagbok. Du gör precis rätt i att trappa ner som du gör tror jag. Men så är du ju också en klockare och mindre dramatisk kvinna än vad jag är. Men det är nog inte så dumt att sonen är bortrest …ifallatt….

  3. Heja Lena, friskt humör! Det är det som susen gör!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: