På jakt efter minnen

De senaste dagarna har mina förmiddagspromenader tagits i okänt territorium. I vanliga fall brukar jag leta mig till något av de skogsområden som ligger i närheten. Nu är inte detta skogar i dess egentliga bemärkelse, då de är relativt små och har asfalterade gångstigar. Jag kan inte låta bli att tänka på Norrlands oasfalterade vägar då jag traskar omkring på mina upptäcktsfärder.

Anledningen till de annorlunda promenaderna har varit att jag haft ett speciellt mål i sikte. Problemet var bara att jag inte visste var målet låg. Det började på Alla helgons dag, eller om det var allhelgonadagen, jag lär mig aldrig skilja på dom. Hur som helst. Det skulle tändas ljus. Jag stegade iväg till närmsta kyrkogård. I min värld har alla kyrkogårdar en minneslund. Men icke denna. Jag fick leta upp en undanskymd plats och smygtända mina två ljus.

Eftersom ljuständarårstiden inletts beslutade jag mig för att fortsätta letandet. Jag ställde kosan mot nästa kyrkogård i närheten. Men inte heller här fanns någon minneslund. Jag bestämde mig för att utforska omgivningarna lite närmare när jag ändå var där. På vägen mötte jag en man som såg ut som han kände till området. Jag stannade och frågade om han visste var det fanns någon minneslund. Det visste han inte men hans kunskaper inom andra områden var gedigna. Han utsatte mig för ett historiskt förhör, där jag var tvungen att erkänna mina brister i både den franska och ryska revolutionen. Att jag inte kände till Göteborgs historia kunde jag överse med. Det var spännande att höra honom berätta och vi blev stående en god stund. Samtalet gled så småningom in på vad som är viktigt i livet och hur vi tar vara på det. Jag vandrade vidare med glädjen över att ha upplevt ännu ett viktigt möte.

I dag var det nya friska tag som gällde och stegen riktades mot den tredje kyrkogården i närheten. Det här visade sig inte direkt vara en liten kyrkogård. Att det är bilvägar genom den kanske ger en hint om storleken. Naturligtvis promenerade jag runt hela och var tvungen att fråga en mötande kvinna innan jag hittade den.

Inte är den lika vacker som den i Berg vid Storsjöns strand där mamma och pappa ligger, men den får duga för ljuständning och en stunds minnen.

Som bonus passerar jag Lejonet och Björnen på vägen och ett par burkar glass fick följa med hem. Jag misstänker att det kommer att bli många promenader till minneslunden framöver.

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: