Jobbigt läge

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. Eller rättare sagt…det är väldigt sällan jag förstår mig på mig själv. Det är som att min kropp inte riktigt vill samma sak som jag själv. Just nu sitter jag och tittar på röran runt omkring mig. Det landade en massa flyttkartonger här i helgen som borde packas upp, men det går inte att styra kroppen till att ta tag i det. I stället snurrar tankarna kring en massa andra saker som jag vill göra, som jag inte heller tar tag i.

Jag gör listor, jag sätter upp mål och saker jag ska belöna mig med om jag uppnår dom. Men det slutar bara med att jag sitter och tomstirrar in i väggen medan hjärnan går på högvarv. Till och med de allra enklaste sakerna som att äta frukost och duscha är helt omöjliga att utföra. Det här är det absolut jobbigaste läget och det drabbar mig med jämna mellanrum.

Hittills har jag undvikit att läsa om min sjukdom. Men på sista tiden har det känts som att det är dags. Jag började alltså leta upp lite olika texter på nätet igår. Det hjälpte inte precis. Samtidigt som jag känner igen mig själv så väl i det som skrivs så vill jag inte riktigt acceptera att det är så där jag är. Jag har alltid hävdat att jag snabbt accepterade min diagnos, men nu förstår jag att jag inte alls gjort det. I alla fall inte konsekvenserna av den.

Mitt senaste grubbleri är hur det påverkar och har påverkat mina närmaste. Jag inser att jag inte precis är den lättaste personen att leva med. Hur min tålmodige sambo klarar av det är en gåta. Jag har också förstått att jag inte är någon vanlig mamma. På gott och ont. Min kloka dotter sa igår.
– Jag har aldrig haft någon annan mamma så jag vet inte hur det skulle vara. Vi har i och för sig alltid trott att du är en alien.

Nu är det baby steps ur det här grubbleriet som gäller. Förhoppningsvis kommer jag ut det med större insikt som kan vara till hjälp både för mig och de som lever nära mig. Även om det känns tungt just nu är jag inte nerslagen. Det här är bara startskottet för något som snart kommer visa sig vara till hjälp och nytta. Nu kan det bara bli bättre.

Nu ska jag packa upp EN flyttlåda. Det vore väl själva faen om jag inte skulle klara av det!

Annonser

Ett svar

  1. Du är du, oavsett ”normal” eller alien! Så trösterika förklarande ord du skriver, dom gör mer nytta än du anar.
    kramar kramar kramar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: