Nu måste jag bekänna en sak

Det här med att småskratta i smyg åt innevånarna här som klagar över kylan får jag sluta med nu. Idag är det -2 och dunjackan och täckbyxorna åkte på. Inte svettades jag heller fast jag gick i rask takt. Det är bara att konstatera att kroppen ställt in sig på väderleken för de här breddgraderna. Så förlåt köra Göteborgare. Jag ska aldrig mer skratta åt er.

Jag inser också att jag aldrig kommer att kunna åka upp till Norrland på vintern. Då kommer jag att frysa ihjäl om jag sticker näsan ut genom dörren.

Jag gläder mig i alla fall åt att jag fortfarande kan fnissa i smyg åt klagandet över den fruktansvärda snömängden som ligger på backen. 4 cm ÄR faktiskt inte mycket snö. Det kommer att dröja länge innan jag bekänner det. Tror jag…

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: