Försäkringskassan en roman av Kafka?

I tre år har jag försökt förstå mig på Försäkringskassan. Jag har skickat in allt de bett om och varje gång fått tillbaka en lista med nya uppgifter de vill ha in för att de ska kunna bedöma min sjukpenning. Varje gång har jag fått veta att jag inte är berättigad till sjukpenning och så har vi börjat om igen.

Ett av symptomen på min utbrändhet var just att jag inte kunde ta mig an den här typen av uppgifter. Jag har legat på golvet ångestfull och gråtande över ännu ett brev från Försäkringskassan i brevlådan. Jag har tagit hjälp från än den ena än den andra personen. Jag har fått hjälp med att ringa eftersom jag själv inte klarat av det. Ingen av de som försökt hjälpa mig har förstått vad det är som fattas bland de uppgifter jag lämnat in. Och då bör det tilläggas att detta inte varit några dumskallar. Snarare tvärtom.

Varje omgång har dränerat mig på energi fullständigt och det har gått någon månad mellan gångerna jag tagit itu med det igen. Jag har lämnat in en redogörelse på alla timmar jag jobbat i båda företagen från 2008 och framåt, undertecknad av revisor. Jag har lämnat in kopior på deklarationer från samma år. Jag har anmält mig sjukskriven ordentligt och alla läkarintyg är skickade till Försäkringskassan. Det hade inte förvånat mig om de bett om ett intyg på vad jag åt för frukost den 15 maj 2008.

Trots detta är jag inte berättigad till sjukpenning. De gånger jag, eller någon av de som ringt i mitt ställe, fått prata med någon har vi fått olika uppgifter på vad det är som saknas. Till slut bestämde jag mig för att ge upp. Det var inte värt all ångest och slösande på den lilla energi jag hade.

När jag nu kom till rehabiliteringsföretaget och fick träffa en coach där, frågade hon hur det hade fungerat. Hon tyckte det som hänt var mycket märkligt. Det visade sig att hon själv jobbat på Försäkringskassan och visste det mesta om sådana här ärenden. Det här skulle hon ordna. Detta skulle jag inte behöva ha naggande nu när jag ska lägga energin på arbetsträningen.

Hon ringde på studs till FK och fick prata med en handläggare. Hur hon lyckades få tag på någon är en gåta, förmodligen har hon ett hemligt nummer. Den första personen kunde inte se vad det var som saknades utan kopplade vidare till nästa, som inte heller kunde ge klara besked. Till slut drog hon till med uppgifter som jag med hundra procents säkerhet vet att jag skickat in.

Jag fick rådet att boka en tid hos en handläggare och öga mot öga fråga vad problemet sitter i. I tre dagar har jag försökt komma fram till kundtjänst. Det var många som ringde och jag ombads försöka lite senare. Inte en enda gång kom jag ens så långt att jag hamnade i kö.

Idag knatade jag iväg till ett kontor för att prova lyckan. Redan i dörren stod första hindret. En tjänsteman frågade i vilket ärende jag kom. Jag förklarade att jag ville boka en tid hos en handläggare. Då får du ringa kundtjänst var hennes svar. Jag var inte direkt vän i rösten när jag förklarade att jag gjort det ett stort antal gånger utan att komma fram. Då fick jag som på nåder en nummerlapp. Det var minsann inte så enkelt som att själv få ta en nummerlapp.

Till slut hamnade jag vid en disk. Då hade jag förstått att det var tre myndigheter som samsades om denna serviceinrättning. De som stod i båsen visste inget alls om olika ärenden. Jag fick berätta vad jag ville, detta skrevs ner i ett formulär och ska nu skickas vidare till FK. Om två arbetsdagar får jag besked OM jag får träffa en handläggare.

Jag vill inte vara den personen som meddelar mig att jag inte får någon tid…

Annonser

There are no comments on this post.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: