Jag är rätt så duktig på att göra saker som ”jag borde”. Vem som bestämmer de här sakerna vet jag inte riktigt, men det är nån liten inre röst som säger till när det är dags. Det vill till mycket tålamod och ihärdighet för att övertyga den är rösten om att det inte behövs, att det går bra ändå, att jag inte blir anmäld till nån nämnd om jag inte gör det som jag för tillfället ”borde”.
Nu har jag kommit så långt att jag kan känna mig duktig när jag gör som jag vill och inte som jag borde. Känner mig lite lagom småbusig sådär.
Nästa steg är att ta itu med ”men det här borde jag verkligen inte göra”. Den rösten är lite starkare och mer svårövertalad. Vem eller vilka som skulle ha åsikter om jag verkligen gör det jag inte borde har jag ingen aning om, inte heller vad som skulle hända. Lik förbaskat har jag så svårt för det här.
Och som om detta inte var nog så har SpinRed startat klubben Man får det! Nu ska jag alltså inte bara låta bli det jag borde, göra det som jag inte borde utan också göra det omöjliga bara för att Man får det! Nu börjar det bli lite väl läskigt tycker jag.
bild från novoroaster.de
Jag skulle verkligen vilja möta mina röster öga mot öga en dag. Ta en kopp kaffe och dra upp lite riktlinjer.
Kvistlenas Ditten & Datten 