Så var det dags för ny resa. Så här i efterhand kan jag ju erkänna att planeringen med två resor så tätt inpå varandra kanske inte var den smartaste. Men det tänker jag strunta i nu. Och att den förra blev dubbelt så lång som planerat visste jag ju inte i förväg.
Vad ska jag lära mig på den här resan tro? Den förra resluterade ju i de sju hjälperna för att få ett liv med mening, så i första hand ska jag väl se till att tillämpa dom. Våga, säga JA!, engagera mig, tänka mindre och framförallt skratta och ha tillit till att jag hittar dit jag ska och hem igen.
Att bryta rutiner kändes först inte aktuellt eftersom det är nästan 10 år sen jag var i New York sist och knappt kommer ihåg vad jag hann skaffa mig för rutiner. Men sen slår det mig att jag har både tjockkoftan och balkonsockarna med mig. Mina trogna reskamrater. Men det kanske mer är att betrakta som snuttefiltar än som rutiner.
Min vana trogen hade jag sparat några saker till sista minuten, det hör liksom till och hör förmodligen ihop med beteendet att alltid se till att det finns arbetsuppgifter kvar, hur gott om tid jag än har. Men vi kom ändå iväg i god tid och kunde i lugn och ro äta en amerikainspirerad måltid i Sundsvall.
Inspiration och nya impulser förväntar jag mig på den här resan. Jag kommer att översköljas av färg, form, ljud och ljus i en aldrig sinande ström. Jag ska försöka vara uppmärksam, se och känna in. Jag längtar efter att få skapa igen. Att släppa loss i en kreativ process. Och var skulle vara bättre än att börja den på den här resan?
Jo…apropå det här med rutiner…jag har samma jeanstunika och tights som när jag åkte till Marocko…men det är väl mer ”sköna reskläder” än rutiner…eller?
Kvistlenas Ditten & Datten 