Jul i Vallen
22 december 2013

Det är bara ett och ett halvt år sedan jag flyttade till Göteborg. Då hade jag bott 33 år i Ramsele varav 8 år i Vallen. Ändå är det som om det vore en helt ny upplevelse att vara här nu. Jag måste ha blivit storstadsskadad på väldigt kort tid.

Det började redan i går när vi började närma oss och det blev mer och mer snö. Att döma av min förtjusning skulle man kunna tro att jag aldrig sett snö förut. Till mitt försvar måste jag få säga att nån särskild julstämning blir det inte när det spöregnar, gräsmattorna är gröna och det är 7 grader varmt. Det var det vi 12 timmar tidigare lämnade bakom oss.

Jul13-collage

Att komma fram till ett varmt julpyntat hus är en riktig lyx. När dessutom sängarna är bäddade och det finns en massa godsaker här och där gör inte det hela sämre. Det var sent och jag var trött, men innan jag la mig var jag tvungen att sätta mig och läsa RamseleBladet. Det lokala åkeriet har bytt logga, men för övrigt verkar det mesta vara sig likt.

I morse vid frukosten gjorde vi som vanligt och tittade ut genom fönstret så fort det körde förbi en bil. Det kändes konstigt att inte veta vem som kom förbi i traktorn. Kenzo visste inte riktigt hur han skulle bära sig åt när han blev utsläppt på gården för att morgonkissa. Det tog en stund innan han fattade att han inte satt fast i koppel.

Jag fortsatte med mina storstadsfasoner och kommenterade hur fantastiskt det var att Kenzo kunde springa lös i skogen, tycka att det känns märkligt att faktiskt veta vem som bor i husen och förundras över att det är så tyst och lugnt. Allt som varit självklarheter förut.

vallsjön

Att det är nåt särskilt med Vallsjön visste jag redan när jag bodde här. Det finns en energi här som jag inte känt någon annan stans. Det har jag hört många säga, så det är inget hittepå. Idag blev det såklart ännu mer påtagligt. Historien om tysken som ringde sin fru för att hon skulle få höra hur tyst det var, hade kunnat vara jag. Jag hade glömt hur tyst det är när det är tyst.

kenzo

Kenzo hittade raskt sin favoritplats hos farmor där han kan sitta och spana. Det är svårt för honom att hålla koll från sjunde våningen. Det är alltid lika spännande att höra vad som hänt i byn sen sist. Vi gick igenom gård för gård. Det roligaste är att det fötts en liten flicka i byn. Det är sisådär 12 år sen det föddes någon i byn senast.

vallen

Det var inte direkt rusningstrafik när vi promenerade hem igen. Det är så lugnande att vara här att till och med jag, som är inne i en speedad period, har legat still på soffan och läst en bok idag.

I morgon blir det en tur till Sollefteå för hämtning av dottern som vi ska få rå om över jul. Det kommer att berättas många historier om när hon som liten bodde här bland hästar, får och ankor.

Annonser