I min iPod går just nu sommarens sommarprogram. Jag älskar att lyssna på sommar, men kommer aldrig ihåg när de går live. Därför är det fantastiskt att kunna lyssna på dom i efterhand. Nu kan jag ju också lyssna när jag är ute och går med hunden eller kör bil. Ofta får man en helt annan uppfattning om människan bakom den man tror att man känner genom media, som med Alex Schulman, eller så får man sina sanningar bekräftade som med Bodil Malmsten.
I går var det Jerry Williams tur. De som mötte mig på min hundpromenad undrade säkert varför jag gick och skrattade för mig själv. Kändes som om jag hade ett stort leende på läpparna hela programmet igenom. Och han skrattade själv så gott också. Härligt!
foto lånat från rockfoto.nu
I dag när jag for till stan var det Morgan Alling som fick underhålla. Vid flera tillfällen satt jag med tårar i ögonen och lyssnade. Vid ett tillfälle blev jag så rörd att jag höll på att krocka. Visserligen är korsningarna i stan helt obegripliga, men en liten tankeställare fick jag. Så nästa gång ska jag välja en lite mer tråkig sommarpratare.
Kvistlenas Ditten & Datten 
Allings program var verkligen starkt. Jag är precis som du: hinner eller kan inte lyssna när pratarna pratar första gången, men passar på att lyssna nu i efterhand när det finns en stund över. Idag lyssnade jag på Sara Paborn, som också berättade en del som knöt järnnäven kring hjärtat, och Cecilia Frode, som bland annat berättade så otroligt fint om sin pappa. Faktiskt så hade alla dessa tre kreativa personer nånting att säga som jag girigt sög åt mig och redan nu applicerar i mitt eget liv. Williams program tar jag imorron, då har jag tänkt måla lister ett par timmar och kan behöva lite underhållning i underhållsarbetet. Tack för tipset.
Den sommarpratare som fångade mig mest och fick mig att tänka efter var Ann Heberlein denna sommar.
När det sändes klippte jag gräsmattan och min första tanke var att programmet verkade så djupt och mörkt, men något fångade mig.
Något fick mig att vilja lyssna på det igen. Även om jag inte håller med Ann och kan känna igen mig själv i allt hon säger, så träffar hennes ord.
Jag kan bara säga en sak, så många intressanta människor med så många lärorika, intressanta och underhållande berättelser. Hushållssysslor och promenader blir till nöje med dessa i öronen.
Överlevaren från tsunamikatastrofen. Jag kommer inte ihåg hennes namn men jag blev väldigt rörd av första delen av hennes program.