Det blir alltid som man tänker

23 maj 2018 - Ett svar

Jag har ägnat en stund till att läsa gamla inlägg på bloggen. Mycket spännande och roligt. Jag ångrar nu att jag inte fortsatte att skriva. Det känns som att det blivit ett glapp i mitt liv. Men det är som det blev. Inget att fundera på och göra något åt i efterhand.

Jag ägnar massor av tid till att grubbla på och ångra saker jag gjort i det förflutna. Och inte minst till att ångra saker jag INTE gjort. Det är jag inte ensam om. Enligt någon undersökning är det det främsta som människor tänker på på dödsbädden. Dom senaste åren har jag tack och lov blivit bättre på att göra det jag vill. En sak som jag fick höra av en person i min närhet var…du gör det du vill och inte det du borde. Jag är mycket stolt över det uttalandet.

Vad var det då som jag hittade i föregående inlägg?

Jag hade flyttat för sista gången. Det vet vi ju hur det gick med det. Två gånger har jag flyttat sedan dess.

Jag hade slutat röka. För evigt den gången. Gick också så där. Jag kommer inte ihåg så här på rak arm hur länge det varade den gången. Det jag vet är att jag började igen. Nu har jag slutat igen. Eller i alla fall gjort ett uppehåll. Mentalt är det lättare att tänka så än att säga för alltid. Snart sex månader har det gått nu. Ofta går det flera dagar utan att jag ens tänker på det eller känner något sug. När jag ser andra röka kan jag inte fatta att jag själv gjorde det med förtjusning.

Jag var virrig och glömsk i var och vartannat inlägg. Tja…inte har det blivit bättre i alla fall…

Ett inlägg var särskilt intressant är det som handlar om attraktionslagen. Eller snarare det som skulle handla om det. Det är nämligen ett halvt inlägg där själva förklaringen till attraktionslagen skulle skrivas. Hörde jag virrig?

Jag tänker inte förklara nu heller. Ni som vet vet. Ni som är intresserade men inte vet kan googla. För er andra kvittar det ju…eller? Det jag vill säga är att den fungerade när vi flyttade till Göteborg. Fem år innan bestämde vi oss för att inom fem år skulle det ske. Vi målade upp en bild av hur det skulle bli och sen tänkte vi inte mer på det. Fem år senare hade flyttlasset gått.

Ungefär i den vevan skickade jag upp en ny önskan. Den här gången i form av en bild. Ett gult hus med brutet sadeltak. Nedanför ligger en grusväg och ett rött hus. En bit längre bort ett vatten. På bilden står jag på bron. Precis som pappa alltid gjorde när bilen rullade in på gården i Svenstavik.

Den här bilden har jag inte kunnat släppa lika lätt. Däremot släppte jag funderingen på var huset skulle ligga. Det kommer till mig som jag så klokt tänkte.

Och nu har det skett! När jag ser bilden på huset är det nästan skrattretande. Det är som att någon fotograferat min bild. Dessutom är det till salu!

Jag är helt övertygad om att det är det hus vi har pratat om att köpa. Det ligger utanför Sollefteå och skall användas för deltidsboende. Lägenhet i Göteborg, hus i Sollefteå. Det bästa av två världar.

Jag bör kanske tillägga att sambon är lite skeptisk. Men han kommer att ångra sig när vi åker dit. Jag har blivit tillsagd att inte glittra med ögonen då som jag gör nu då jag pratar om det. Kanske smart…

Den sista och avgörande var att det står en stor syrenbuske på gården. Blommorna har precis samma färg som på busken på mamma och pappas gård i Svenstavik. Att lukta på syrener tar mig direkt tillbaka dit. Och pappa står på bron…

Annonser

Det är det som är så härligt med livet – man får ändra sig

18 maj 2018 - Leave a Response

Hej igen!

Vem såg det här komma? Inte jag i alla fall. När jag la ner den här bloggen, för 4! år sen, var det ett beslut som skulle vara för evigt. Trodde jag… Mitt skrivande flyttade jag över till en blogg på min hemsida. Men den tog sig aldrig riktigt. Ämnet på den var utmattning och det blev lite för begränsat för mig. I november förra året skrev jag det senaste inlägget där. Efter någon månad försvann den från menyn. Nu ligger den där igen för att jag skulle kunna länka till den. Ifall nån vill veta vad jag skrev om där.

Orden har aldrig tagit slut. Enda skillnaden är att jag skrivit i huvudet. Ibland pyser det över och det kommer ord ur min mun. Jag pratar för mig själv. Det har gått så långt att övriga familjen säger… säg till när du vill ha svar.

Nåväl. I dag ändrade jag mig. Insåg att jag behöver skriva. Och bestämde mig för att använda den här bloggen som plattform. Vem vet…jag kanske ändrar mig igen. Det får man!

Vad gör jag då nu för tiden? Ni som följer mig på Instagram vet att mycket kretsar kring mina barnbarn. Som min yngsta sa…ditt viktigaste jobb är väl att vara mormor. Det var den gången jag beklagade mig för att jag inte jobbat så mycket som jag hade velat under våren.

Det känns som att det jag ägnat mig mest åt, sedan vi kom till Göteborg, är att flytta. Den flytten som vi är mitt uppe i nu är den femte. Inklusive den från Ramsele då. Fem gånger på sex år. Det är lite för många gånger. När vi räknade senast kom vi fram till att jag varit med på 12 av Ninas flyttar. Något färre för Klara. Men tillsammans blir det ändå en ansenlig summa gånger. Jag börjar få sån vana att i nästa liv kommer jag förmodligen att bli flyttgubbe.

Dom första gångerna vi flyttade här i stan var det på grund av omständigheter som vi inte kunde påverka. Den här gången valde vi det helt på egen hand. Lägenheten före denna var helt nyrenoverad. Det kändes som att bo på hotell varje gång jag gick in på toaletten. Fem rum och kök i etage. Helt enkelt en drömlägenhet. Nu bor vi i en trerummare. Äldre och inte renoverad de senaste tio åren. Varför gör man ett sånt byte?

Beviset att man bor i innerstaden är när den här kommer i brevlådan

Största anledningen var för att komma närmare stan. Bor man i en stad är det bättre att bo så man känner att man gör det. Den förra lägenheten låg i Kortedala. Göteborgs första förort. Området var lugnt, trivsamt och grönt. Perfekt när Kenzo fortfarande levde. Men det blev inte av att vi utnyttjade stan så mycket som vi skulle kunna göra.

Vy från lägenheten i Kortedala

Vi la in ett önskemål om byte på nån hemsida för det. Och fick massor av svar. Att vi satt i ett guldläge för att byta till oss något bra insåg vi snabbt. Under någon vecka tittade vi på en ny lägenhet var och varannan dag. Och då valde vi bort många som vi inte ens besökte.

När vi kom till den här kände jag att vi hittat rätt. Jag bodde här redan när vi gick ut genom dörren. Även fast det just nu ser ut så här, trivs jag. Äntligen har jag fått ett riktigt hemma.

Vilken lyx att få sätta sig i soffan och titta på TV!

Just nu har jag fyra platser att sitta på. Vid köksbordet, vid skrivbordet, på sängen och på balkongen. Nu tänker jag välja balkongen.

Ma råkes!

 

Back to Norrland

13 juli 2014 - Ett svar

Det tycks vara när jag reser som jag har tid att blogga. Varför jag inte tycker att jag har tid när jag är hemma har jag inte kunnat lista ut.

Jag har på senaste tiden lite då och då drabbats av ”hemlängtan”. Kanske inte just då när det var 5 grader och storm i Östersund dock. En dag slog det mig. Varför åker jag inte då? Jag vet egentligen inte varför jag inte har fattat det förut.

Att åka tåg eller bil tar förbaskat lång tid. Men som dottern säger…har man flyttat till världens ände får man skylla sig själv. Precis när reseplanerna började ta form såg jag på Instagram att en kamrat var ute och flög. Jag frågade var dom var på väg. Tänkte mig Maldiverna eller nåt annat trevligt ställe. Svaret var Östersund! En titt på biljettpriser gav att det är lika dyrt att åka tåg som att flyga. Det tar fyra timmar att flyga, inklusive två timmars spilltid på Bromma. Det är lika snabbt som en grisblink. Dessutom känns det väldigt semestrigt att sitta på en flygplats.
20140713-194142.jpg

Att sitta på en flygplats och studera folk är en spännande sysselsättning. Det här med att köa är enligt vad jag hört nåt som vi svenskar är bra på. Det ser man också tydligt i gaten. Vad jag inte riktigt kan förstå är de som byter kö för att snabbare komma in på planet. Hur tänker man då? Här gäller det att vara snabb så dom inte flyger ifrån mig eller…?

Inspirerad av Tant på luffen Det kommer till mig brukar hon säga när jag frågar…när ska du göra det då? Alltså har jag, med ett kontrollbehov på 100%, bestämt att det får komma till mig. Jag har inte ens bokat biljett hem.

Första stopp blev hos käre bror och svägerska i Östersund. Det bestämdes på förmiddagen samma dag som jag åkte. Det var nog ett av de bästa beslut som fattats på länge.

20140713-195229.jpg
På flygplatsen möttes jag av brorsonen med sin nyinköpta bil. Att han får köra bil är en gåta. I mina ögon är han fortfarande 12…typ. Med säker hand styrde han sin faster mot Östersund. När vi kom åkandes på Frösöleden insåg jag för första gången att jag numera ser mig som en turist här. Jag utbrast…nemen så fint det är! Jag måste ta en bild.
20140713-195740.jpg

När han sedan tog svängen om sin arbetsplats, ett stort åkeri, och jag såg dom stora lastbilarna och traktorerna där blev jag helt förskräckt. Det kunde väl ändå inte vara möjligt att min lille Simon får köra såna stora bilar!? Men så är det och den här fastern fick börja inse att åren nog går lite snabbare än vad jag vill erkänna.

Väl framme lämnade han av mig hos föräldrarna och drog vidare mot nya äventyr. Att sitta på altanen hos bror och svägerska, bli serverad god mat och gott vin, är så trevligt att jag inte fattar varför jag inte gör det varje fredag. Eftersom vi inte ses så ofta, som jag hade önskat, så hade vi massor att prata igen.

I vår släkt kan var och en prata sju stugor fulla. Ingen har tid att vänta till föregående talare pratat klart innan nästa samtalsämne påbörjas. Det leder ofta till att någon tar upp tråden på något som påbörjades för en timme sedan. När klockan var halv tre hade vi fortfarande inte kommit runt men hade avhandlat hälften av det mesta.

20140713-201601.jpg
Fastän jag bott här den största delen av mitt liv blev jag ändå förvånad hur ljust det är mitt i natten. Ännu ett tecken på att jag numera är turist i min egen landsända.

Eftersom jag har världens bästa bror fick jag dagen efter låna hans bil för vidare färd mot slutmålet RamseleVallen. Här har jag mitt basläger och här väntade en av mina favoritpersoner.

20140713-202644.jpg
Det var början på en helg full av trevligheter. Vad som hände berättar jag vidare om i nästa inlägg.

Manlig logik

10 mars 2014 - Leave a Response

En av sakerna som jag och käre sambon är oense om är logik. Vi har helt olika uppfattning om var den logiska platsen för diverse föremål är. Nu har det även visat sig gälla vägbeskrivningar.

För några veckor sedan meddelade han efter en promenad att det ligger ett fint promenadområde i närheten. Kvibergs Park. Jag tyckte det lät utmärkt som hundrastningsområde. Jag bad om en beskrivning av vägen och fick följande. Gå ner till rondellen vid Kvibergs kanon. Följ sedan vägen rakt fram. Där den tar slut finns en liten stig som är ganska svår att upptäcka. Men följ den så kommer du in i parken.

mossa

Jag gick ner till rondellen och följde sen vägen rakt fram. Vägen slingrar sig lite hit och dit och i vissa kurvor finns stigar som går in i skogen. Jag blev lite tveksam om vad som var rakt fram. Jag har provat att följa vägen till slutet. Ingen park. Jag har gått in på alla stigar. Ingen park. Jag har bett om ny vägbeskrivning och talat om vilken väg jag gått. Var det verkligen rätt att vägen skulle slingra sig på detta sätt. Ja då…följ bara vägen rakt fram.

I lördags gick vi tillsammans på promenaden, och vad var mer lämpligt än att gå till Kvibergs Park. Vi kom ner till rondellen och fortsatte sedan rakt fram. Efter en kort bit visade det sig att vi skulle svänga vänster.

– Du har aldrig sagt att jag skulle svänga vänster här utan gå rakt fram. Rakt fram betyder inte för mig att man ska svänga in till vänster.
– FÖRST ska man svänga vänster, sen gå rakt fram, var svaret. Det var tydligen helt logiskt att jag skulle förstå det.

park

När vi kom fram till slutet av vägen gick stigen in till höger. Ganska skarpt in till höger.

– Det här är inte heller rakt fram, påpekade jag.
– Går du rakt fram här kommer du in i koloniområdet. Jag kunde hålla med om att det inte var särskilt logiskt att jag skulle traska rakt fram där.

Det är i alla fall ett fint område att promenera i. Och nu när jag hittar kommer det att bli flera.

krokus

Ett litet vårtecken hittade vi också efter vägen.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

30 januari 2014 - Leave a Response

Jag tror jag använt den rubriken förut här på bloggen. Det var i så fall så länge sen, så det har ni glömt. Jag tänker varje dag…nu är det bara det här kvar så är det ordning och reda sen. Så blir det så klart inte. Det tar stopp när det kommer till förvaring. Jag har kastat, sålt och skänkt bort saker inför varje flytt. Lik förbaskat har jag för mycket. I alla fall mer än vad som ryms i de skåp och garderober som finns. Helgerna går åt till loppisrundor och andra inköp. Varje gång med sikte på att hitta smarta förvaringslösningar. 

IMG_20140125_143139

Ingen flytt utan ett besök på denna inrättning. Kommentarer överflödiga.

sillvik

Under helgens loppisrunda blev det en liten extra runda. Jag tycker om att se nya områden. Jag får lite mer grepp om staden på så sätt. Det är ytterområden som jag inte har koll på än. Fortfarande dyker känslan upp av att jag bara är här och hälsar på. I Sillvik känner jag i alla fall igen mig. Där bodde vi de första veckorna när vi kom hit, i väntan på lägenheten. Då var det fortfarande sommar och vi badade varje dag. Nu kände jag mig inte så badsugen. Jag minns när Leo och jag låg i vattnet den första september och skrattade åt att Klara samma morgon meddelat att hon plockat fram täckjackan. Sen fick vi så vi teg. En regnig höst, kall vinter och sen vår fick vi på det. 

Den här hösten kom det ovanligt lite regn. Eller…vad vet jag om det. Lite mot för förra hösten i alla fall. Snön har kommit med nån ordning först nu. Temperaturen balanserar kring nollstrecket, så det snöar ena dagen och töar nästa. 

kenzo-i-snö

En fördel med att det är så lite snö är att det fortfarande går att promenera i ”vår lilla skog”. 

färg
Ett framsteg är i alla fall att färger och penslar fått en egen liten vagn. Staffliet är också uppställt, så nu gäller det bara att få fram en duk också.  

Ett annat framsteg som jag är jäkligt stolt över är att jag slutat röka. Och nu menar jag sluta, och inte ett uppehåll. Två månader är det snart. Ett litet återfall har jag tagit. Det var en kväll då jag var så arg att valet var att slå ihjäl någon eller ta en rök. Jag valde det senare och gick med bestämda steg ner till närbutiken. Tre på raken blev det och sen mådde jag förfärligt illa. Paketet stoppade jag undan i en låda. Förra fredagen då jag var ute och åt middag med en vän tog jag med det. Jag övertalade mig själv att…en eller två är ju inte så farligt nu när jag ändå har ett paket. Men vips så blev två till hur många som helst. Så när jag kom hem slängde jag det som var kvar och konstaterade att jag inte alla kan kontrollera rökandet.

kvinna

För att dämpa suget när det kommer äter jag. Helst så onyttigt som möjligt. På grund av det har några klädsamma kilon lagt sig som ett mjukt lager runt min lekamen. Nåja…bättre det. Och dom vet jag ju hur jag ska bli av med när den tiden kommer.

I dag har jag ledigt från pusslandet med att få alla pinaler på plats. Det blev en akrobatisk övning i går som avslutades med en kraschlandning i golvet. Kenzo bestämde sig för att ställa sig mitt framför mina fötter precis när jag reste mig från stolen och började gå mot köket. En liten flygtur senare landade jag bland förvaringslådorna som håller på att få sitt innehåll innan de ska in i bokhyllan. En har antagit en något annorlunda form…

Knät, som märkligt nog är fullt brukbart idag, fick ta den största smällen. En axel och handled lider däremot av sviterna. Ryggen, som inte är bra i vanliga fall heller, fick sig såklart en törn som känns ordentligt idag. 

I stället för att jobba handgripligen går jag runt och gör arbetet mentalt. Lite småstök och gardiner i vardagsrummet så är det ordning och reda sen…

PS…Det här med gardiner har jag gjort en vetenskaplig studie på som ni kanske minns. Jag förstår att några hajar till nu när jag säger att jag ska ha gardiner i vardagsrummet. Det kommer att få sin förklaring så småningom på en blogg nära er…DS

Nu är det färdigflyttat

15 januari 2014 - Ett svar

Jag är en ganska bofast typ. På 33 år i Ramsele bodde jag på sex ställen ( Inte att förväxla med sexställen) Jag flyttade alltså i runda slängar vart fem och halfte år. Nu har jag flyttat tre gånger på ett och ett halvt år. Men nu är det färdigflyttat. I alla fall så kan jag bo här så länge jag vill. Med hjälp av en liten vit lögn och en stor mängd tur fick vi ett förstahandskontrakt. Då var det tre veckor innan vi skulle bli hemlösa. Det var lite smått oroligt de där sista veckorna innan kontraktet var klart.

Det senaste halvåret har vi bott väldigt centralt. Fem minuter från Liseberg. Det har sin tjusning att bo mitt i stan, med promenadavstånd ner till avenyn. Nackdelen är bristen på lugn och skog. Ja ja…jag vet att jag är en lantis. Men det där lugnet är så viktigt för mig när hjärnan går på högvarv. Då krävs inte en aveny i närheten utan en stubbe att sitta och filura på.

Flyttlasset har gått till Kortedala, Göteborgs första förort, byggd på 50-talet. Jag trivs alldeles ypperligt här. Tar man spårvagnen är man vips nere på stan på 15 minuter. Att lägenheten dessutom är perfekt gör inte saken sämre. Det blir ett hemma hos reportage när den är tom på flyttkartonger. Det fattas lite förvaring för att jag ska kunna tömma de sista.

vy

 

Som synes har jag koll på Lisebergstornet nu också. Om än på lite längre håll. Utsikten är väldigt fin när det är mörkt. På den övre balkongen har räcket gjorts om till barbord. Där kan man sitta varma sommarkvällar och titta ut över stan. Det kommer att bli finemang. Huset i förgrunden planerar jag att riva.

huset

 

Huset är ett så kallat låghus. Ett uttryck jag aldrig hört förut. Vi bor på de två översta våningarna. Att det är en etagelägenhet gör att det blir lite av huskänsla. Ett hus är det ändå…men ni fattar.

kyrkogård

 

Den närliggande kyrkogården är ett populärt strövområde. Folk är lite tystare här än inne i stan…

vinter

 

Som ni ser pulsar vi omkring i djup snö nu som följd av vargavintern som dragit in över landet. Kallt är det också. Plus två grader. Nu ska det komma snö i helgen så då lär jag inte vara lika spydig.

skog

 

Precis bredvid huset går stigen upp till skogen. Det är nästan en riktig skog. I alla fall så pass stor att det finns platser där man inte ser varken hus eller hör ljud från vägar. Här brukar vi vara ensam Kenzo och jag, så han får springa lös. Något han inte är bortskämd med sen vi flyttade hit.

Det finns bara en sak som är mindre bra i det här området.

godis

 

Illa…

Julafton

25 december 2013 - Leave a Response

Vaknade i morse av ljud nerifrån köket. Någon kokade gröt. Försökte ropa utan lycka. Att kliva upp var uteslutet så jag skickade ett sms. ”Kom ihåg att gröten ska kokas på den laktosfria mjölken”. Fick till svar ”Japp”. Sedan kunde jag vända på mig och slumra en stund till.

julafton1

Medan vi åt grötfrukost kom hustomten och skottade gården. Innan jag åkte hit beställde jag snö. Och jag måste säga att jag är mycket nöjd med leveransen.

Vi är ganska bra på att prata och har bestämda åsikter i vår familj, så diskussionen efter frukost blev spännande och upplivande. Vi konstaterade att alla ärvt den envisa genen från min pappa, inklusive jag…

julafton

Sen var det dags att snabbt bege sig ut i snöstormen med hundarna. Jag hade bestämt att jag för en gångs skull skulle se Kalle Anka från början till slut, så jag skulle vara fixad och klar innan. När jag kom tillbaka var jag siste man in i duschen. Det blev en uppiggande dusch då varmvattnet inte räckte hela vägen, om man säger så.

julafton3.jpg

Så här tycker jag att en bro ska se ut. Lykta, granris och sparkarna som står redo.

julafton4

Det är verkligen superlyxigt att sätta sig vid dukat bord. Det enda jag bidrog med till årets julbord var två sorters sill som jag köpt hos fiskhandlaren. Dom stod kvar i kylskåpet borta i vårt lilla hus…

julafton5

Här i Norrlands inland serveras det halländskt julbord med rimmat fläsk- och nötkött, bruna bönor och grönkål. Samt allt annat som hör julbordet till. Och som grädde på moset ris á la malta. Mätt? Jo tack.

julafton6

Promenaden hem var skön och välbehövlig. Som ni ser gick vi hem före kl.23 då gatlamporna släcks. Går man då en bit från husen så ser man hur många stjärnor som egentligen finns på himlen. Ja…inte alla så klart. Men så otroligt många fler än de man ser där det alltid finns belysning.

Dan före dopparedan

23 december 2013 - 2 svar

Att vakna dan före julafton och inte riktigt veta vad man ska göra är en märklig känsla. Den dagen brukade vara en av årets mest stressiga. Eftersom jag alltid tänker…nu är allt klart…förutom…så var det en massa förutom som skulle fixas den här dagen. Från tidiga morgon till sena natten var det bara det sista kvar. Det brukade sluta med att jag vid 2-tiden på natten stod och strök dukar.

IMG_20131223_100751

När jag vaknade i morse, visserligen efter en sömnlös natt, kunde jag ligga kvar och fundera på vad jag skulle hitta på den här dagen. På programmet stod hämtning av dotter i Sollefteå på eftermiddagen. Men fram till dess var schemat tomt. Jag och Kenzo låg kvar länge och läste internet. Han var inte jätteintresserad när jag läste upp några tweets för honom ska väl erkännas.

Efter det släntrade vi ner för trappan och tog lite frukost. Sedan var det dags att vila lite. Nu på soffan i vardagsrummet. Nu började jag bli lite rastlös. Det här var en ovan situation. Fanns det verkligen inget som skulle fixas?

Jag såg att solen skymtade ovanför bergstoppen, och eftersom dagarna är korta insåg jag att om jag skulle hinna innan den gick ner var det ut med språng som gällde. Det var i sista momangen vi hann ut.

sol

Det är nollgradigt och man känner hur snön tinar för varje minut, men på bild ser det vintrigt ut.

skog

Efter promenaden var det dags för kaffe och lite vila. Att vara ute i god tid är inte riktigt min grej. Det mesta görs i sista minuten. Utom idag. Av alla dagar.

h-huset

Det blev ett stopp på Hantverkshuset på väg ner till Sollefteå. Där bjöds det på glögg och jag stannade en god stund och pratade med gamla bekanta. Fast jag sedan stannade och handlade på två affärer kom jag ändå i tid. Jag kommer inte att hämta mig från denna chock på länge.

Efter mat är det nu dags för lite vila.

Jul i Vallen

22 december 2013 - Leave a Response

Det är bara ett och ett halvt år sedan jag flyttade till Göteborg. Då hade jag bott 33 år i Ramsele varav 8 år i Vallen. Ändå är det som om det vore en helt ny upplevelse att vara här nu. Jag måste ha blivit storstadsskadad på väldigt kort tid.

Det började redan i går när vi började närma oss och det blev mer och mer snö. Att döma av min förtjusning skulle man kunna tro att jag aldrig sett snö förut. Till mitt försvar måste jag få säga att nån särskild julstämning blir det inte när det spöregnar, gräsmattorna är gröna och det är 7 grader varmt. Det var det vi 12 timmar tidigare lämnade bakom oss.

Jul13-collage

Att komma fram till ett varmt julpyntat hus är en riktig lyx. När dessutom sängarna är bäddade och det finns en massa godsaker här och där gör inte det hela sämre. Det var sent och jag var trött, men innan jag la mig var jag tvungen att sätta mig och läsa RamseleBladet. Det lokala åkeriet har bytt logga, men för övrigt verkar det mesta vara sig likt.

I morse vid frukosten gjorde vi som vanligt och tittade ut genom fönstret så fort det körde förbi en bil. Det kändes konstigt att inte veta vem som kom förbi i traktorn. Kenzo visste inte riktigt hur han skulle bära sig åt när han blev utsläppt på gården för att morgonkissa. Det tog en stund innan han fattade att han inte satt fast i koppel.

Jag fortsatte med mina storstadsfasoner och kommenterade hur fantastiskt det var att Kenzo kunde springa lös i skogen, tycka att det känns märkligt att faktiskt veta vem som bor i husen och förundras över att det är så tyst och lugnt. Allt som varit självklarheter förut.

vallsjön

Att det är nåt särskilt med Vallsjön visste jag redan när jag bodde här. Det finns en energi här som jag inte känt någon annan stans. Det har jag hört många säga, så det är inget hittepå. Idag blev det såklart ännu mer påtagligt. Historien om tysken som ringde sin fru för att hon skulle få höra hur tyst det var, hade kunnat vara jag. Jag hade glömt hur tyst det är när det är tyst.

kenzo

Kenzo hittade raskt sin favoritplats hos farmor där han kan sitta och spana. Det är svårt för honom att hålla koll från sjunde våningen. Det är alltid lika spännande att höra vad som hänt i byn sen sist. Vi gick igenom gård för gård. Det roligaste är att det fötts en liten flicka i byn. Det är sisådär 12 år sen det föddes någon i byn senast.

vallen

Det var inte direkt rusningstrafik när vi promenerade hem igen. Det är så lugnande att vara här att till och med jag, som är inne i en speedad period, har legat still på soffan och läst en bok idag.

I morgon blir det en tur till Sollefteå för hämtning av dottern som vi ska få rå om över jul. Det kommer att berättas många historier om när hon som liten bodde här bland hästar, får och ankor.

Festival i stan

15 juli 2013 - Leave a Response

Paul Revere hit och Samuel Adams dit. Några britter här och lite te där. Det är ungefär allt man behöver veta om den Amerikanska revolutionen. Det tjatas gärna om den i den här stan. Många viktiga händelser för den ägde rum här…visst. Några av de viktigaste personerna levde här…visst. Men ärligt så finns det så mycket annat trevligt här att jag gav upp grävandet i historien.

En av de viktiga männen, Samuel Adams har fått ge namn åt det lokala ölet. Alla mina förutfattade meningar om amerikanskt öl kom på skam när jag provade det, för det här är ett riktigt gott öl. Men det är en helt annan historia som inte alls har med frihetskriget att göra.

????????
Jag började gå The Freedomtrail i går. En promenad på cirka fyra km med stopp på tio platser. Alla viktiga kring historien om revolutionen. Jag märkte ganska snabbt att det var andra saker under promenaden som intresserade mig mer än det som berättades. Som till exempel kyrkbänkarna i King’s Church.

????????
Varför har aldrig dessa blivit införda i svenska kyrkor? Mjuka dynor med ett litet nackstöd i perfekt höjd om man vill ta sig en liten lur. Väggarna är så höga att ingen ser in till grannen.

????????
När sen promenaden gick vidare in i North End och de italienska restaurangerna stod som spön i backen tappade jag koncentrationen helt och slank in på en för en bit mat i stället. När man kommer ensam till ett matställe får man ofta frågan om man vill sitta i baren. Det gör jag gärna.

????????
Här finns det alltid en TV som för det mesta sänder baseball. Jag hade planerat att se en match med Red Sox på Fenway Park, men precis under de här två veckorna jag är här har de ingen hemmamatch. Jag får alltså nöja mig med att titta på TV. Jag har tydligen lagt mig till med en riktig kännarmin när jag sitter i baren och tittar, för i kväll gick en ung man förbi mig, stannade upp och tittade några minuter, nickade sen till mig och sa…Good game today.

????????
När jag i går passerade Boston Common, en av de stora parkerna här, fick jag syn på det här tecknet på festival. Jag blev så klart nyfiken och letade mig fram till ett informationstält. Det visade sig att den här veckan äger Outside The Box  rum. Dans, musik, teater och mat i nio dagar och allt gratis. Att ligga på en filt i skuggan och lyssna på musik är nog ungefär det jag kommer att orka göra de närmsta dagarna.

????????

Som synes var inte jag den enda som tänkte den tanken idag. Nu är nämligen värmeböljan här. Enligt prognosen i kväll ger temperaturerna plus luftfuktigheten ett värmeindex på runt 40 grader.

????????
Nånting säger mig att den här fontänen kommer att vara till brädden fylld av folk under de närmsta dagarna.