I dag slår jag rekord

Du kanske ska släppa det där med att huset ska vara gult och ha brutet sadeltak, sa min vän en dag. Tanken kändes nästan upprörande. Jag hade ju gått i flera år och sett huset framför mig. Kunde det vara möjligt att det var helt fel?

Det tog några månader men till slut så kunde jag så sakta börja vänja mig vid att huset kanske skulle kunna ha en annan färg.

Utbudet av hus blev plötsligt större. Vi tittade och övervägde flera hus. Men inget kändes rätt.

På Blocket fanns ett hus kvar månad efter månad. Det var verkligen inte alls vad jag hade föreställt mig. En stor fördel hade det. Det låg inne i stan. Det fanns många fördelar med det. Stan i det här fallet är Sollefteå.

Jag bestämde mig för att titta på huset fast det egentligen var helt fel. Men vad tusan…titta kan man alltid.

Direkt jag kom in genom dörren visste jag att det var rätt hus. Det kändes liksom i väggarna. Det blev affär snabbt och innan jag riktigt hade fattat det så var vi husägare.

Det har gått lite drygt fem månade sen jag fick nyckeln i handen. Fem fantastiskt roliga månader. Min kreativa sida kunde nu blomma ut för fullt.

Det har blivit några resor fram och tillbaka. Ett par med bil. Dom har varit packade till bristningsgränsen. Ändå har jag varje gång jag åkt upp haft en redig packning med mig på tåget.

Just nu sitter jag på tåget. Den här gången ska jag vara kvar till efter nyår. Det innebär att jag packat med mig en hel del julsaker. Plus vinterkläder…

Rekordpackning

En låda med grejer är redan skickad med post. Men den här lilla nätta packningen har jag med mig. Resväskan kan med nöd och näppe lyftas.

Första prövningen kom redan på bussen ner till Centralen. Fullt och inga sittplatser. Jag ställde mig och försökte se ut som jag hade läget under kontroll. I första kurvan rullade väskan iväg och jag med den. Som tur var stod det en ung man i vägen så att det tog stopp för både mig och väskan. Vid första hållplatsen insåg jag att jag och min ryggsäck tog upp en stor del av gången. Det var tur att dom som skulle av och fick pressa sig igenom var tunna personer.

Vi kom fram till slut. Jag och min packning. Nu var det bara att ta sig an nästa utmaning. Få upp eländet på tåget. Jag har stor erfarenhet av stort bagage och ha övat upp en snygg sving för att få upp resväskan. Men idag var det svårt även med den tekniken. När jag fått upp väskan till slut sa mannen bakom. Du kanske vill ha hjälp med den där. Tack det vore snällt sa jag artigt.

Han greppade rask tag i väskan för att stoppa in den i bagagehyllan. Han gick men väskan stog kvar. Oj…den var tung sa han då han lätt rödbrusig hade fått väskan på plats. Det är nåt lite lustigt över män som tappar masken. Jag kan inte hjälpa att jag tycker det 🙂

Två byten kvar och sen är jag i ”mormorshuset” Som jag längtar