Nu är det färdigflyttat

Jag är en ganska bofast typ. På 33 år i Ramsele bodde jag på sex ställen ( Inte att förväxla med sexställen) Jag flyttade alltså i runda slängar vart fem och halfte år. Nu har jag flyttat tre gånger på ett och ett halvt år. Men nu är det färdigflyttat. I alla fall så kan jag bo här så länge jag vill. Med hjälp av en liten vit lögn och en stor mängd tur fick vi ett förstahandskontrakt. Då var det tre veckor innan vi skulle bli hemlösa. Det var lite smått oroligt de där sista veckorna innan kontraktet var klart.

Det senaste halvåret har vi bott väldigt centralt. Fem minuter från Liseberg. Det har sin tjusning att bo mitt i stan, med promenadavstånd ner till avenyn. Nackdelen är bristen på lugn och skog. Ja ja…jag vet att jag är en lantis. Men det där lugnet är så viktigt för mig när hjärnan går på högvarv. Då krävs inte en aveny i närheten utan en stubbe att sitta och filura på.

Flyttlasset har gått till Kortedala, Göteborgs första förort, byggd på 50-talet. Jag trivs alldeles ypperligt här. Tar man spårvagnen är man vips nere på stan på 15 minuter. Att lägenheten dessutom är perfekt gör inte saken sämre. Det blir ett hemma hos reportage när den är tom på flyttkartonger. Det fattas lite förvaring för att jag ska kunna tömma de sista.

 

Som synes har jag koll på Lisebergstornet nu också. Om än på lite längre håll. Utsikten är väldigt fin när det är mörkt. På den övre balkongen har räcket gjorts om till barbord. Där kan man sitta varma sommarkvällar och titta ut över stan. Det kommer att bli finemang. Huset i förgrunden planerar jag att riva.

 

Huset är ett så kallat låghus. Ett uttryck jag aldrig hört förut. Vi bor på de två översta våningarna. Att det är en etagelägenhet gör att det blir lite av huskänsla. Ett hus är det ändå…men ni fattar.

 

Den närliggande kyrkogården är ett populärt strövområde. Folk är lite tystare här än inne i stan…

 

Som ni ser pulsar vi omkring i djup snö nu som följd av vargavintern som dragit in över landet. Kallt är det också. Plus två grader. Nu ska det komma snö i helgen så då lär jag inte vara lika spydig.

 

Precis bredvid huset går stigen upp till skogen. Det är nästan en riktig skog. I alla fall så pass stor att det finns platser där man inte ser varken hus eller hör ljud från vägar. Här brukar vi vara ensam Kenzo och jag, så han får springa lös. Något han inte är bortskämd med sen vi flyttade hit.

Det finns bara en sak som är mindre bra i det här området.

 

Illa…