Jag får liksom ingen ordning på mitt liv

Jag tror jag använt den rubriken förut här på bloggen. Det var i så fall så länge sen, så det har ni glömt. Jag tänker varje dag…nu är det bara det här kvar så är det ordning och reda sen. Så blir det så klart inte. Det tar stopp när det kommer till förvaring. Jag har kastat, sålt och skänkt bort saker inför varje flytt. Lik förbaskat har jag för mycket. I alla fall mer än vad som ryms i de skåp och garderober som finns. Helgerna går åt till loppisrundor och andra inköp. Varje gång med sikte på att hitta smarta förvaringslösningar. 

Ingen flytt utan ett besök på denna inrättning. Kommentarer överflödiga.

Under helgens loppisrunda blev det en liten extra runda. Jag tycker om att se nya områden. Jag får lite mer grepp om staden på så sätt. Det är ytterområden som jag inte har koll på än. Fortfarande dyker känslan upp av att jag bara är här och hälsar på. I Sillvik känner jag i alla fall igen mig. Där bodde vi de första veckorna när vi kom hit, i väntan på lägenheten. Då var det fortfarande sommar och vi badade varje dag. Nu kände jag mig inte så badsugen. Jag minns när Leo och jag låg i vattnet den första september och skrattade åt att Klara samma morgon meddelat att hon plockat fram täckjackan. Sen fick vi så vi teg. En regnig höst, kall vinter och sen vår fick vi på det. 

Den här hösten kom det ovanligt lite regn. Eller…vad vet jag om det. Lite mot för förra hösten i alla fall. Snön har kommit med nån ordning först nu. Temperaturen balanserar kring nollstrecket, så det snöar ena dagen och töar nästa. 

En fördel med att det är så lite snö är att det fortfarande går att promenera i ”vår lilla skog”. 

Ett framsteg är i alla fall att färger och penslar fått en egen liten vagn. Staffliet är också uppställt, så nu gäller det bara att få fram en duk också.  

Ett annat framsteg som jag är jäkligt stolt över är att jag slutat röka. Och nu menar jag sluta, och inte ett uppehåll. Två månader är det snart. Ett litet återfall har jag tagit. Det var en kväll då jag var så arg att valet var att slå ihjäl någon eller ta en rök. Jag valde det senare och gick med bestämda steg ner till närbutiken. Tre på raken blev det och sen mådde jag förfärligt illa. Paketet stoppade jag undan i en låda. Förra fredagen då jag var ute och åt middag med en vän tog jag med det. Jag övertalade mig själv att…en eller två är ju inte så farligt nu när jag ändå har ett paket. Men vips så blev två till hur många som helst. Så när jag kom hem slängde jag det som var kvar och konstaterade att jag inte alla kan kontrollera rökandet.

För att dämpa suget när det kommer äter jag. Helst så onyttigt som möjligt. På grund av det har några klädsamma kilon lagt sig som ett mjukt lager runt min lekamen. Nåja…bättre det. Och dom vet jag ju hur jag ska bli av med när den tiden kommer.

I dag har jag ledigt från pusslandet med att få alla pinaler på plats. Det blev en akrobatisk övning i går som avslutades med en kraschlandning i golvet. Kenzo bestämde sig för att ställa sig mitt framför mina fötter precis när jag reste mig från stolen och började gå mot köket. En liten flygtur senare landade jag bland förvaringslådorna som håller på att få sitt innehåll innan de ska in i bokhyllan. En har antagit en något annorlunda form…

Knät, som märkligt nog är fullt brukbart idag, fick ta den största smällen. En axel och handled lider däremot av sviterna. Ryggen, som inte är bra i vanliga fall heller, fick sig såklart en törn som känns ordentligt idag. 

I stället för att jobba handgripligen går jag runt och gör arbetet mentalt. Lite småstök och gardiner i vardagsrummet så är det ordning och reda sen…

PS…Det här med gardiner har jag gjort en vetenskaplig studie på som ni kanske minns. Jag förstår att några hajar till nu när jag säger att jag ska ha gardiner i vardagsrummet. Det kommer att få sin förklaring så småningom på en blogg nära er…DS