Det är det som är så härligt med livet – man får ändra sig 18 maj 2018

Hej igen!

Vem såg det här komma? Inte jag i alla fall. När jag la ner den här bloggen, för 4! år sen, var det ett beslut som skulle vara för evigt. Trodde jag… Mitt skrivande flyttade jag över till en blogg på min hemsida. Men den tog sig aldrig riktigt. Ämnet på den var utmattning och det blev lite för begränsat för mig. I november förra året skrev jag det senaste inlägget där. Efter någon månad försvann den från menyn. Nu ligger den där igen för att jag skulle kunna länka till den. Ifall nån vill veta vad jag skrev om där.

Orden har aldrig tagit slut. Enda skillnaden är att jag skrivit i huvudet. Ibland pyser det över och det kommer ord ur min mun. Jag pratar för mig själv. Det har gått så långt att övriga familjen säger… säg till när du vill ha svar.

Nåväl. I dag ändrade jag mig. Insåg att jag behöver skriva. Och bestämde mig för att använda den här bloggen som plattform. Vem vet…jag kanske ändrar mig igen. Det får man!

Vad gör jag då nu för tiden? Ni som följer mig på Instagram vet att mycket kretsar kring mina barnbarn. Som min yngsta sa…ditt viktigaste jobb är väl att vara mormor. Det var den gången jag beklagade mig för att jag inte jobbat så mycket som jag hade velat under våren.

Det känns som att det jag ägnat mig mest åt, sedan vi kom till Göteborg, är att flytta. Den flytten som vi är mitt uppe i nu är den femte. Inklusive den från Ramsele då. Fem gånger på sex år. Det är lite för många gånger. När vi räknade senast kom vi fram till att jag varit med på 12 av Ninas flyttar. Något färre för Klara. Men tillsammans blir det ändå en ansenlig summa gånger. Jag börjar få sån vana att i nästa liv kommer jag förmodligen att bli flyttgubbe.

Dom första gångerna vi flyttade här i stan var det på grund av omständigheter som vi inte kunde påverka. Den här gången valde vi det helt på egen hand. Lägenheten före denna var helt nyrenoverad. Det kändes som att bo på hotell varje gång jag gick in på toaletten. Fem rum och kök i etage. Helt enkelt en drömlägenhet. Nu bor vi i en trerummare. Äldre och inte renoverad de senaste tio åren. Varför gör man ett sånt byte?

Beviset att man bor i innerstaden är när den här kommer i brevlådan

Största anledningen var för att komma närmare stan. Bor man i en stad är det bättre att bo så man känner att man gör det. Den förra lägenheten låg i Kortedala. Göteborgs första förort. Området var lugnt, trivsamt och grönt. Perfekt när Kenzo fortfarande levde. Men det blev inte av att vi utnyttjade stan så mycket som vi skulle kunna göra.

Vy från lägenheten i Kortedala

Vi la in ett önskemål om byte på nån hemsida för det. Och fick massor av svar. Att vi satt i ett guldläge för att byta till oss något bra insåg vi snabbt. Under någon vecka tittade vi på en ny lägenhet var och varannan dag. Och då valde vi bort många som vi inte ens besökte.

När vi kom till den här kände jag att vi hittat rätt. Jag bodde här redan när vi gick ut genom dörren. Även fast det just nu ser ut så här, trivs jag. Äntligen har jag fått ett riktigt hemma.

Vilken lyx att få sätta sig i soffan och titta på TV!

Just nu har jag fyra platser att sitta på. Vid köksbordet, vid skrivbordet, på sängen och på balkongen. Nu tänker jag välja balkongen.

Ma råkes!

 

Manlig logik 10 mars 2014

En av sakerna som jag och käre sambon är oense om är logik. Vi har helt olika uppfattning om var den logiska platsen för diverse föremål är. Nu har det även visat sig gälla vägbeskrivningar.

För några veckor sedan meddelade han efter en promenad att det ligger ett fint promenadområde i närheten. Kvibergs Park. Jag tyckte det lät utmärkt som hundrastningsområde. Jag bad om en beskrivning av vägen och fick följande. Gå ner till rondellen vid Kvibergs kanon. Följ sedan vägen rakt fram. Där den tar slut finns en liten stig som är ganska svår att upptäcka. Men följ den så kommer du in i parken.

Jag gick ner till rondellen och följde sen vägen rakt fram. Vägen slingrar sig lite hit och dit och i vissa kurvor finns stigar som går in i skogen. Jag blev lite tveksam om vad som var rakt fram. Jag har provat att följa vägen till slutet. Ingen park. Jag har gått in på alla stigar. Ingen park. Jag har bett om ny vägbeskrivning och talat om vilken väg jag gått. Var det verkligen rätt att vägen skulle slingra sig på detta sätt. Ja då…följ bara vägen rakt fram.

I lördags gick vi tillsammans på promenaden, och vad var mer lämpligt än att gå till Kvibergs Park. Vi kom ner till rondellen och fortsatte sedan rakt fram. Efter en kort bit visade det sig att vi skulle svänga vänster.

– Du har aldrig sagt att jag skulle svänga vänster här utan gå rakt fram. Rakt fram betyder inte för mig att man ska svänga in till vänster.
– FÖRST ska man svänga vänster, sen gå rakt fram, var svaret. Det var tydligen helt logiskt att jag skulle förstå det.

När vi kom fram till slutet av vägen gick stigen in till höger. Ganska skarpt in till höger.

– Det här är inte heller rakt fram, påpekade jag.
– Går du rakt fram här kommer du in i koloniområdet. Jag kunde hålla med om att det inte var särskilt logiskt att jag skulle traska rakt fram där.

Det är i alla fall ett fint område att promenera i. Och nu när jag hittar kommer det att bli flera.

Ett litet vårtecken hittade vi också efter vägen.

Jag får liksom ingen ordning på mitt liv 30 januari 2014

Jag tror jag använt den rubriken förut här på bloggen. Det var i så fall så länge sen, så det har ni glömt. Jag tänker varje dag…nu är det bara det här kvar så är det ordning och reda sen. Så blir det så klart inte. Det tar stopp när det kommer till förvaring. Jag har kastat, sålt och skänkt bort saker inför varje flytt. Lik förbaskat har jag för mycket. I alla fall mer än vad som ryms i de skåp och garderober som finns. Helgerna går åt till loppisrundor och andra inköp. Varje gång med sikte på att hitta smarta förvaringslösningar. 

Ingen flytt utan ett besök på denna inrättning. Kommentarer överflödiga.

Under helgens loppisrunda blev det en liten extra runda. Jag tycker om att se nya områden. Jag får lite mer grepp om staden på så sätt. Det är ytterområden som jag inte har koll på än. Fortfarande dyker känslan upp av att jag bara är här och hälsar på. I Sillvik känner jag i alla fall igen mig. Där bodde vi de första veckorna när vi kom hit, i väntan på lägenheten. Då var det fortfarande sommar och vi badade varje dag. Nu kände jag mig inte så badsugen. Jag minns när Leo och jag låg i vattnet den första september och skrattade åt att Klara samma morgon meddelat att hon plockat fram täckjackan. Sen fick vi så vi teg. En regnig höst, kall vinter och sen vår fick vi på det. 

Den här hösten kom det ovanligt lite regn. Eller…vad vet jag om det. Lite mot för förra hösten i alla fall. Snön har kommit med nån ordning först nu. Temperaturen balanserar kring nollstrecket, så det snöar ena dagen och töar nästa. 

En fördel med att det är så lite snö är att det fortfarande går att promenera i ”vår lilla skog”. 

Ett framsteg är i alla fall att färger och penslar fått en egen liten vagn. Staffliet är också uppställt, så nu gäller det bara att få fram en duk också.  

Ett annat framsteg som jag är jäkligt stolt över är att jag slutat röka. Och nu menar jag sluta, och inte ett uppehåll. Två månader är det snart. Ett litet återfall har jag tagit. Det var en kväll då jag var så arg att valet var att slå ihjäl någon eller ta en rök. Jag valde det senare och gick med bestämda steg ner till närbutiken. Tre på raken blev det och sen mådde jag förfärligt illa. Paketet stoppade jag undan i en låda. Förra fredagen då jag var ute och åt middag med en vän tog jag med det. Jag övertalade mig själv att…en eller två är ju inte så farligt nu när jag ändå har ett paket. Men vips så blev två till hur många som helst. Så när jag kom hem slängde jag det som var kvar och konstaterade att jag inte alla kan kontrollera rökandet.

För att dämpa suget när det kommer äter jag. Helst så onyttigt som möjligt. På grund av det har några klädsamma kilon lagt sig som ett mjukt lager runt min lekamen. Nåja…bättre det. Och dom vet jag ju hur jag ska bli av med när den tiden kommer.

I dag har jag ledigt från pusslandet med att få alla pinaler på plats. Det blev en akrobatisk övning i går som avslutades med en kraschlandning i golvet. Kenzo bestämde sig för att ställa sig mitt framför mina fötter precis när jag reste mig från stolen och började gå mot köket. En liten flygtur senare landade jag bland förvaringslådorna som håller på att få sitt innehåll innan de ska in i bokhyllan. En har antagit en något annorlunda form…

Knät, som märkligt nog är fullt brukbart idag, fick ta den största smällen. En axel och handled lider däremot av sviterna. Ryggen, som inte är bra i vanliga fall heller, fick sig såklart en törn som känns ordentligt idag. 

I stället för att jobba handgripligen går jag runt och gör arbetet mentalt. Lite småstök och gardiner i vardagsrummet så är det ordning och reda sen…

PS…Det här med gardiner har jag gjort en vetenskaplig studie på som ni kanske minns. Jag förstår att några hajar till nu när jag säger att jag ska ha gardiner i vardagsrummet. Det kommer att få sin förklaring så småningom på en blogg nära er…DS

Nu är det färdigflyttat 15 januari 2014

Jag är en ganska bofast typ. På 33 år i Ramsele bodde jag på sex ställen ( Inte att förväxla med sexställen) Jag flyttade alltså i runda slängar vart fem och halfte år. Nu har jag flyttat tre gånger på ett och ett halvt år. Men nu är det färdigflyttat. I alla fall så kan jag bo här så länge jag vill. Med hjälp av en liten vit lögn och en stor mängd tur fick vi ett förstahandskontrakt. Då var det tre veckor innan vi skulle bli hemlösa. Det var lite smått oroligt de där sista veckorna innan kontraktet var klart.

Det senaste halvåret har vi bott väldigt centralt. Fem minuter från Liseberg. Det har sin tjusning att bo mitt i stan, med promenadavstånd ner till avenyn. Nackdelen är bristen på lugn och skog. Ja ja…jag vet att jag är en lantis. Men det där lugnet är så viktigt för mig när hjärnan går på högvarv. Då krävs inte en aveny i närheten utan en stubbe att sitta och filura på.

Flyttlasset har gått till Kortedala, Göteborgs första förort, byggd på 50-talet. Jag trivs alldeles ypperligt här. Tar man spårvagnen är man vips nere på stan på 15 minuter. Att lägenheten dessutom är perfekt gör inte saken sämre. Det blir ett hemma hos reportage när den är tom på flyttkartonger. Det fattas lite förvaring för att jag ska kunna tömma de sista.

 

Som synes har jag koll på Lisebergstornet nu också. Om än på lite längre håll. Utsikten är väldigt fin när det är mörkt. På den övre balkongen har räcket gjorts om till barbord. Där kan man sitta varma sommarkvällar och titta ut över stan. Det kommer att bli finemang. Huset i förgrunden planerar jag att riva.

 

Huset är ett så kallat låghus. Ett uttryck jag aldrig hört förut. Vi bor på de två översta våningarna. Att det är en etagelägenhet gör att det blir lite av huskänsla. Ett hus är det ändå…men ni fattar.

 

Den närliggande kyrkogården är ett populärt strövområde. Folk är lite tystare här än inne i stan…

 

Som ni ser pulsar vi omkring i djup snö nu som följd av vargavintern som dragit in över landet. Kallt är det också. Plus två grader. Nu ska det komma snö i helgen så då lär jag inte vara lika spydig.

 

Precis bredvid huset går stigen upp till skogen. Det är nästan en riktig skog. I alla fall så pass stor att det finns platser där man inte ser varken hus eller hör ljud från vägar. Här brukar vi vara ensam Kenzo och jag, så han får springa lös. Något han inte är bortskämd med sen vi flyttade hit.

Det finns bara en sak som är mindre bra i det här området.

 

Illa…

Folkomröstning om trängselskatten 24 maj 2013

Igår sa kommunfullmäktige ja till en folkomröstning i frågan om trängselskattens vara eller inte vara. Jag följde debatten med stort intresse när den sändes på nätet. Att man sänder deras sammanträden är bra. Det hoppas jag kommer att ske fler gånger.

Det jag reagerar på är främst två orsaker. För det första är hela debatten framtagen och ivrigt påhejad av Expressens göteborgsbilaga. En tidning som påstår sig ska granska samhället opartiskt. Man ursäktar sig med att ledarsidan i GT är FÖR trängselskatten medan resten av tidningen är MOT. Jag skulle ha velat vara med när redaktionen tog beslutet om att driva fram en folkomröstning med hjälp av tillräckligt många namnunderskrifter. Jag misstänker att det var en ökning av bilagan som var den främsta orsaken.

Den andra orsaken är att de partier som förespråkade en folkomröstning säger sig hålla fast vid beslutet om det Västsvenska paketet, som är en stor satsning på infrastrukturen i västsverige. En satsning som skulle få regionen att växa och underlätta till exempel pendlande. Det skulle kunna lösa den gigantiska bostadsbristen då fler kan bo en bit utanför stan och ändå få en vettig pendlingstid.

De som talade för en folkomröstning under gårdagens sammanträde var inte bara tydlig med att beslutet om paketet ligger fast utan också att en folkomröstning bara är rådgivande och att det är riksdagen som fattar det slutgiltiga beskedet. Man kunde inte svara på vad som händer om det blir ett nej. förmodligen ingenting. Så detta är enligt mig skendemokrati i ordets rätta bemärkelse.

Jag har tidigare här på bloggen berättat om min syn på trängselskatten i inläggen ”Att se på stan med Norrlandsögon” och ”Trängselskatt” Där raljerade jag lite i frågan det ska erkännas. Jag till och med gjorde narr av de som beklagade sig över skattens införande.

Om jag ska vara seriös så är mina åsikter dessa
När beslutet om det västsvenska paketet och trängselskatten som en del av detta, var alla partier överens. Alla hade fått kompromissa, men till slut kunde ändå ett enigt beslut fattas. En dialog med väljarna fördes. Det har varit två val under resans gång. Ändå tycker vissa nu att folket inte har fått säga sin mening. Låt mig påminna om att allmänna val är en demokratisk process.

Trängselskatten är beslutat av riksdagen som ett sätt för Göteborg med omnejd att delfinansiera kostnaden av byggandet och andra förbättringar gällande infrastrukturen. Staten skjuter in 74 miljarder. Alltså måste man tycka att satsningen är viktig för hela landet. Det är inte bara göteborgarna som betalar trängselskatt. Kanske är det till och med så att det är de som bor i kranskommunerna och andra tillresta som betalar mest.

Om nu, mot förmodan, beslutet rivs upp måste delfinansiering hittas på annat håll. Jag kan inte tänka mig någon annan lösning än en höjning av skatten i Göteborgs kommun. En höjning som inte kan bli hur stor som helst utan pengar kommer med all säkerhet även att tas från andra områden, till exempel skola, omsorg och bostadsbyggande. Att göteborgarna dessutom ska stå för hela kalaset själva, när de som bor i andra delar av landet kommer att ha stor nytta av det, känns lite orättvist.

Några röster sa att de ville ha en omförhandling om det redan beslutade paketet. Det skulle kunna bantas ner så att inte medfinansieringen blir så stor. Det här var till exempel partiet VägValet som inte satt i kommunfullmäktige när beslutet fattades. Jag kan förstå att dom måste tycka så. De är ett missnöjesparti som kom in i kommunfullmäktige just för sitt motstånd till trängselskatten. Lite sunt förnuft säger att detta är en usel idé. Ska man stoppa vissa byggen som redan är igång? Ska man låta tid gå under en utredning om hur infrastrukturen då ska se ut? Något som vi vet brukar ta en evinnerlig tid. Byggandet ska fortgå i väntan på resultatet av folkomröstningen och ett eventuellt utredande av en bantning av paketet, det är alla överens om.

Moderaterna sa gång på gång under sammanträdet att vi måste lyssna på folkopinionen och låta folket rösta. Jag undrar om de tycker att oroligheterna i stockholmsförorterna också är en folkopinion?

Lägenhetsjakt 15 maj 2013

Kontraktet på lägenheten vi bor i börjar närma sig sitt slut. Ska vi inte behöva ta in på Centralstationen gäller det att få en lägenhet snarast möjligt. Det är inte det enklaste i den här stan där bostadsbristen är hög. Vi har hittills sökt över hundra lägenheter och blivit erbjudna visning på tio av dom. Det har jag förstått är en väldigt hög procentuell utdelning. Många står flera år i bostadskö utan att bli erbjudna en enda lägenhet. En lägenhet som annonseras på fastighetsägarnas gemensamma sida kan ha så mycket som 2000 sökande.

De flesta vi tittat på har vi tackat ja till men inte fått. Varje lägenhet erbjuds till flera sökande. Nu har vi fått ge oss på att söka lägenheter med korttidskontrakt. Andrahandskontrakt undviker vi så länge som möjligt. Eftersom det är uthyrarens marknad förekommer mycket skojerier.

I dagarna väntas besked på två stycken och två visningar till står på tur. Så håll nu alla tummar och tår för att vi får någon av dom!

Gottskär – #365foton 12 maj 2013

En solig men kall dag gjorde jag en utflykt till Gottskär. Det blev några bilder.

Vatten
Tema 336 – Bild 62 av 365

Välta
Tema 347 – Bild 63 av 365

Fridfullt
Tema 77 – Bild 64 av 365

Röd
Tema 261 – Bild 65 av 365

Lav
Tema 172 – Bild 66 av 365

Landskap
Tema 171 – Bild 67 av 365

Distans
Tema 43 – Bild 68 av 365

Välja lag del 2 20 februari 2013

Så har vi kommit till de två återstående lagen GAIS och ÖIS. Båda lagen kommer att spela i Superettan i år GAIS efter att ha trillat ner från Allsvenskan och ÖIS efter att ha vunnit division ett.

Spel i Superettan betyder att lagen får möta FK Östersund och GIF Sundsvall. Det ger några pluspoäng för de här två lagen. Lite som att nytt och gammalt möts. Inte att missförstås. GAIS har förespråkats intensivt av annan inflyttad norrlänning. ÖIS har ingen rekommenderat. Snarare tvärtom. Det ger några pluspoäng eftersom jag gärna värnar om de utstötta.

Twitter är det sociala media där jag hämtar all min kunskap och alla nyheter av värde. Ärligt talat är jag tokless på FB sen de flesta slutat skriva statusar och bara länkar vidare till diverse kloka ord, artiklar och roliga bilder. Detta är en passus som inte har med mitt val att göra.

En titt på lagens hemsidor gav ingen hjälp. Alla är snygga och någorlunda uppdaterade. Nästa steg blev Twitter. Jag följer nu alla fyra lag. Sedan jag började följa har inte Blåvitt postat en enda tweet. Det, plus mina spaningar som presenterades igår gör att laget redan nu kastas ut från listan.

GAIS och Häcken postar tweets någon gång då och då. De innehåller oftast resultat av matcher. Men ÖIS…oj oj. Här har vi ett lag som kan twittra. För att ni ska först vad jag menar kopierar jag in några av de tweets och aktiviteter den senaste tiden. För er som inte twittrar kommer detta att vara rena rama grekiskan. Men jag tror att ni ändå förstår.

Från Leif Pagrotsky
@leifpagrotsky: @kvistlena @OrgryteFotboll Har du inte valt än Lena? Det är Öis som gäller!

Från ÖIS
@OrgryteFotboll: @kvistlena Vi är även ett av få Göteborgslag som svarar supportrar som twittrar till oss. #vilketlagblirdet?

Länk till gårdagen inlägg:
@kvistlena: @OrgryteFotboll @leifpagrotsky http://t.co/I3aVUbs1 Ni förstår åt vilket håll det lutar va? #väljersnartlag
*ÖIS Fotboll favoritmarkerade

Ni fattar va? Dessutom refererar de sina matcher på Twitter. Jag måste erkänna att detta både ger plus och minus. Plus för informationen, minus för att det fyller mitt flöde så att jag under matchdag knappast hinner annat än hänga med på Twitter.

Några kommentarer från vänner efter gårdagens inlägg ska jag också bjuda er på. Av hänsyn låter jag dom vara anonyma.

Vän 1 & 2: – Laget man håller på ska man heja på även när det det går dåligt ju!
– I så fall är det GAIS som gäller

Vän 3: Men hallå det är väl självklart? Finns det ett lag som heter Häcken så måste man ju heja på dom…Häcken liksom! Haha 😉

Vän 4: ÖIS är visst måna om att få fans, snart är ni lika många som spelarna 🙂

Inga kommentarer om Blåvitt vilket stärker mitt beslut om att kasta ut dom från listan. Eftersom detta är ett viktigt val kommer jag inte att bestämma mig idag.

Ett av mitt livs viktigaste val 19 februari 2013

Ganska snart efter att jag flyttade hit förstod jag att jag måste välja fotbollslag. Jag är totalt okunnig och inte särskilt intresserad av fotboll. Jag tittar på en och annan match under VM men efter en vecka är resultat och placeringar som bortblåsta. Jo…jag känner till Zlatan, vet vilket lag han för tillfället spelar i och har till och med läst boken. Det är ungefär på den nivån mina fotbollskunskaper befinner sig.

Då förstår ni att det här var en uppgift som krävde stor koncentration och massor av research. Jag började fråga mina vänner vad de håller på för lag. Alla svarade naturligtvis olika så det var inte mycket till hjälp. Det var under den här undersökningen kom på att jag kanske skulle ha börjat med att ta reda på vilka lag det finns att välja på.

Blåvitt visste till och med jag om. Jag har en vän som intygade att det var det enda lag man med värdigheten i behåll kan hålla på. Jag tyckte det kändes lite fegt. Är dom typ inte laget som alltid vinner? Det var dags att studera fjolårets resultat. De återfanns någon stans i mitten av tabellen och med den här kommentaren.

Årets besvikelse
IFK Göteborg
Överskattade nyförvärv, obeslutsamt försvarsspel, ett vacklande mellan olika spelsätt, uddlösa anfall, sviktande självförtroende. Endast en spelare imponerade under första halvan av säsongen och han flyttade till Ajax: Tobias Sana.

Det här var inte så imponerande så jag gick raskt över till nästa lag i Allsvenskan. Ni märkte att jag visste vad den översta divisionen i fotboll heter va? För er som inte vet är det laget Häcken. En glutt i tabellen gav att laget kom tvåa i fjol. Det gjorde det hela lite intressantare. Om jag inte är felunderrättad har laget också väldigt stabil ekonomi. Som om jag någonsin har brytt mig om det… Nåja…jag hittade den här kommentaren som också gav laget några pluspoäng.

Årets spelare
Waris Majeed, Häcken
Det räcker kanske att titta på statistiken: 23 mål och nio assists. 21-åringen från Ghana och Hisingen var inte bara snabbast i serien; han sprang dessutom rätt och var iskall i avslutningarna. Majeed är så bra att vi inte lär få se honom i Allsvenskan nästa år.

Jag har letat men han återfinns inte i årets laguppställning. Hur ska det gå då för Häcken undrar vän av ordning?

Del två av denna vetenskapliga undersökning följer i morgon då ÖIS och GAIS hamnar under luppen.

Nu måste jag bekänna en sak 12 februari 2013

Det här med att småskratta i smyg åt innevånarna här som klagar över kylan får jag sluta med nu. Idag är det -2 och dunjackan och täckbyxorna åkte på. Inte svettades jag heller fast jag gick i rask takt. Det är bara att konstatera att kroppen ställt in sig på väderleken för de här breddgraderna. Så förlåt köra Göteborgare. Jag ska aldrig mer skratta åt er.

Jag inser också att jag aldrig kommer att kunna åka upp till Norrland på vintern. Då kommer jag att frysa ihjäl om jag sticker näsan ut genom dörren.

Jag gläder mig i alla fall åt att jag fortfarande kan fnissa i smyg åt klagandet över den fruktansvärda snömängden som ligger på backen. 4 cm ÄR faktiskt inte mycket snö. Det kommer att dröja länge innan jag bekänner det. Tror jag…